Jaha, tänker ni. Ojdå, måste de göra sig av med hundarna nu? Är det nån av barnen som inte tål hundarna?
Men nej, det är tvärt om faktiskt. Mackan har blivit allergisk mot människor. Bland annat. Eller i alla fall mot de kvalster som trivs i människors närhet och som finns mer eller mindre överallt inomhus där det bor människor.
I början av december fick Mackan röda utslag som hon kliade så att hennes normalt ganska tunna päls nästan försvann och man såg skinnet lysa vitt. Rävskabb! tänkte jag och började googla. Men det stämde inte riktigt och istället ringde jag veterinären som sade att det lät som allergi och vi bokade en tid hos hudspecialisten. Vid besöket gick veterinären igenom Mackan och gav små kommentarer att tunn päls, lite ”vita ringar” runt ögonen, rosa hud på magen och rostfärg i tassarna, som hon hade, tyder alla på allergi. Det togs ohyreprover – såna där skrap med skalpell på huden – och blodprov för att se om hon hade antikroppar mot något allergen i blodet. Svar på detta blodprov skulle ta tre veckor. Under tiden fick vi börja bada Mackan, och så fick vi recept på medicin mot ohyra, för säkerhets skull, fast inget syntes i skrapprovet.
De här baden är lite omständiga. Först skall man blöta hela hunden i minst 15 minuter med varmt vatten. Sen skall man massera in schampot som innehåller ett medel som skall hjälpa till att lugna inflammationen i huden som kommer av allergenet som faller ned på henne när hon vistas inomhus. Schampot skall masseras in i minst 10 minuter. Sen sköljning och torkning. Och detta utfördes till en början varannan dag!
Som tur är så är Mackan en lugn hund med stor passion för godis. Och så verkar hon tycka om sina bad. Hon hoppar i badkaret själv (jadå, vi har gummimatta som täcker hela botten) och står still och verkar njuta av det varma vattnet. Vi tränar på att hon skall vända sig om själv på kommando så att jag kan sitta på en pall brevid badkaret och duscha en sida i taget. Efter torkning i badkaret, vilket är bäst för det föll i början av en osannolik mängd hår varje gång, hoppar hon ur själv och så torkar vi det sista på golvet. Så länge pälsen var tunn var torkningen ingen match, nu finns det lite mer att torka.
Så efter tre veckor var vi på återbesök hos veterinären. Huden var nu bättre, men inte bra, så vi rekommenderades att fortsätta bada Mackan varannan dag i två veckor till, för att sen övergå till bad en gång i veckan med ett mildare schampo. Blodprovet visade på antikroppar mot det som brukar kallas husdammskvalster och mot två sorters pollen. Antalet antikroppar mot pollen var dock låga men det skulle kunna bero på att det inte finns några pollen i luften just nu, så vi får se framåt våren/försommaren ifall hon får någon ny eller förstärkt reaktion då. Dessutom fick vi veta att en stor andel av hundar som har atopi, dvs är allergiska mot ämnen som finns i luften, även är allergiska mot ämnen i fodret.
Därför inleddes del två av allergiutredningen: Mackan äter numera ett specialfoder som (är lite dyrt om man säger så, och) skall ha mycket låg risk för att innehålla sånt som man blir/är allergisk emot. Oftast är det proteinerna i fodret som är orsak till allergi, om man är foderallergiker. Proteinerna i specialfodret är hydrolyserade, vilket betyder att aminosyrorna i proteinerna är delade i mycket korta delar som kroppen har svårt att känna igen som proteiner. Nu skall hon äta detta i minst 12 veckor innan vi återigen skall besöka veterinären. Om fodret då har gjort henne bättre så skall vi börja återinföra i kosten sånt som finns i det hon åt tidigare, för att se vad hon reagerar emot. Förutom specialfodret får hon äta morötter och gurka, inget annat. Hon tycker mycket om sin nya mat, men jag undrar om hon inte saknar något att tugga på. Vissa spår hemma tyder på det…
Missförstå mig rätt nu, Mackan är fortfarande världens bästa hund för mig och så länge hon mår bra så mår jag bra. Naturligtvis kostar veterinärbesöken och fodret pengar men det är bara pengar och det är okej, för det är inte så mycket pengar (och lite får vi tillbaks på försäkringen) och så får vi lägga lite tid på att bada henne. Just nu verkar hon må riktigt bra, hon har ingen klåda men mjällar lite när det är dags för bad. En skillnad mot innan vi började utredningen är att jag tycker hon är mindre gnällig hemma. Hon gnäller i princip aldrig i arbete, men hemma ”pratar” hon med olika ljud och antagligen hade hon jobbigt med huden redan innan den stora klådan bröt ut så att vi kunde se den. Jag tror att utbrottet kom när vinterpälsen skulle växa fram. Nu har hon en härlig päls (för att vara en som normalt bara har täckhår) med underull som håller henne torr i duschen på ett helt annat sätt än när vi började bada henne. Så vi får väl se när det är dags att fälla den igen…
Mackan, Joy och Abigail 