WT-träning igen

Lite lätt solstekt och väldigt nöjd med min hund har jag kommit hem efter en heldag på Unsta där vi har tränat WT-upplägg med skott, kastare och domare. Fem rutor och tolv startande hundar med något färre förare, och lite tävlingskänsla. Lite extra tävlingsnervöst blev det nämligen av att en ”okänd gäst” som är WT-domare dök upp och bjöd på den obligatoriska funkis-jägern innan vi körde igång. Tänk att det är så lätt för tävlingsnerven att vakna!

Jörgen och Juli. Jörgen hade fått med sig en fusklapp med Julis kommandoord …

Vi delade in oss i fyra grupper, två grupper som var funkisar på två respektive tre rutor och två grupper som startade sina hundar. När första gänget startande var klara bytte vi roller så att alla fick göra alla rutorna. Jag inledde dagen med att vara kastare, och Mackan hängde med ut på rutorna och satt och väntade. Jag funderade lite på om och i så fall hur det skulle påverka hennes arbete när det blev vår tur, men jag tycker nog inte att det påverkade så mycket alls. Kul att vi alla hjälptes åt att göra ett riktigt WT, men som vanligt tog det lite tid. Idag led vi inte så värst eftersom vädret var härligt och tiden gick fort.

När det blev vår tur att starta valde jag att gå i elitklass, fast vi egentligen inte är i elit på WT eftersom vi bara har startat en gång i öppenklass och fått 75 poäng. Det gick jättebra, vi fick ihop hela 92 poäng! Jag fick stötta henne på några markeringar, men på det stora hela gjorde hon ett kanonjobb! Det är så kul när man sätter ner hunden och säger fokusordet och hon liksom låser radarn på rätt punkt och sen bara springer, fast det är dolda dirigeringar och inte helt enkla heller.

Naturen i kohagarna där vi höll till är rätt häftig. Jättestora enar och kort nedbetat gräs.

Dimma i förgrunden och Speys bakom. Sara hade lånat Speys så hon hade också en fusklapp …

Dagens Mackmyra. I bakgrunden kan man se Allan som en skugga på en dirigeringsövning i ”gropen”.

Här är Mackans extraapport från en av rutorna. Benknotorna låg ett par meter innan en av markeringarna hon skulle hämta, och de var tydligen så spännande att hon valde att hämta dem också. Leverarade till handen!

Abbie och änderna

Matte: Sitt Abbie!
Abbie: Okej då.

Matte: Abbie, titta där! Ser du änderna?
Abbie: Ja, titta de simmar precis här vid oss!

Abbie: Vadårå? (paus) Skall vi sitta här länge?

WT-träning

Idag hade Linnea lagt upp ett helt WT i både ökl/ekl och i nkl. Vi var ganska många, sju ökl/ekl-ekipage och fem nkl-ekipage som alla gjorde fem rutor var.

Mackans rutor i den ordning vi gjorde dem:
En markering nere i en skogsbacke. En tredjedel ut fanns ett närsöksområde där vi skulle hämta en apport innan markeringen hämtades in. Här fick vi 20p.
En trippelmarkering. Efter att ha sett några ekipage innan och funderat lite valde jag att skicka först på den först kastade, som andra på den därefter kastade och sist på den sist kastade, eftersom de två första landade svårare än den sist kastade. Det var tydligt att Mackan mindes tre markeringar fast vi nog aldrig har tränat det. Vi fick 19-20p om domaren inte drog något för att jag pekade när jag skickade henne.

Mondi ser ut att ha upptäckt fotografen.
Ett närsöksområde i en dunge med små granar efter ett linjetag över en kortklippt gräsyta. Det gick bra. Ursprungligen var upplägget så att man skulle hämta två föremål, men vi hade insett att det hela tog ganska lång tid så vi kortade av övningen till hälften.
En drive en bit upp i skogen, där tre apporter lämnades kvar. Det här blev likt ett sök för Mackan och hon jobbade därefter. Tyvärr blev hon toanödig i rutan innan hon hämtade tredje apporten så det blev en nolla där.
En markering upp i en backe och innan den hämtades skulle ett linjetag in. Linjetaget gick jättebra, jag behövde inte ens blåsa. Markeringen blev snurrig, Mackan började söka för kort och jag borde ha varit snabb och hjälpt henne direkt. När jag äntligen började styra så kom apporten in utan problem. Jag tror hon blev trött.
Nkl-hundarna gick sist, en och en. Det var kul att se deras ungdomliga entusiasm och de duktiga förarna. De fick enkelmarkeringar på alla rutor, men med lite svårigheter inlagda, t.ex transport efter kastad apport eller att inte få hämta alls utan istället gå till nästa ruta.

Dolly som lämnar av till Helén får representera dem.
Vi hade härligt vårväder, men ingen hade nog räknat med att det skulle ta så lång tid innan vi var klara så alla var ganska hungriga och trötta när vi åkte hemåt. När jag kom hem hade jag fått ihop elva tusen steg (i Lundhagskängorna, vilket känns i hälarna nu).
Tusen tack Linnea för upplägg och planering!

Helgens hundliv

I lördags hade jag rekord på stegräknaren i telefonen med ca fjorton tusen steg. Helgen började med snötäckt mark, men trots utlovad kall väderlek smälte snön snabbt och gatorna torkade upp i den ganska starka blåsten och solskenet. Vi gick morgonrundan och åt frukost och lite senare åkte jag iväg för att reka träningsmark och lägga sök åt Mackan.

Abbie fick hänga med och reka mark, hon skulle ju inte vara med och träna sen. Hon fick träna lite sitt kvar ibland alla rådjurspluttar. Sen fick Joy hänga med och lägga ut söken åt Mackan. Jag lade ett större sök med åtta dummies i en skog och ett mindre med fyra kaninbollar i en slytäckt backe ner mot vattnet. Joy fick två dirigeringsuppgifter. På den ena fick hon hjärnsläpp och sprang rakt förbi sin boll och lika långt till och letade upp en av kaninbollarna från söket. Hon såg jättenöjd ut med det!

Sökområde ett.

Mackan gjorde skogssöket bra. Jag såg henne i och för sig inte när hon jobbade, men hon hittade apporterna snabbt och i princip de närmsta först. Vinden kom snett bakifrån. Slysöket innehöll nu alltså bara tre kaninbollar, och de två första hämtade hon i snabb takt, men den tredje tog längre tid och blev mer snurrig. Vinden kom även nu snett bakifrån eller nästan från sidan. Jag tror det är så att jag måste öka längden på träningspassen så att hon mentalt får bättre kondis. Jag tyckte i går att hon har blivit bättre på söken än hon varit tidigare.

Sökområde två.

Idag följde B och Joy ut och tränade. Joy var som vanligt, hon är liksom bilden av sitt namn när hon tränar och så blir det därefter. Men hon har kul, och hon var jättetrött efteråt. Mackan var totalt ofokuserad och jag kände inte alls igen henne. Hon kunde inte gå rakt fram och hon mindes inga områden. Jättekonstigt, men hon hade väl en dålig dag.

Jag hade med kameran idag. Det här är Joy.

Vi har grejat lite med fodret till Mackan. Jag hade kvar en halv säck allergifoder, och den har hon ätit av nu för jag tyckte inte hon gick upp i vikt och att hon var väldigt tunn i musklerna. Nu är den slut, hon har gått upp i vikt och pälsen är blank och fin. Jag tror hon har byggt lite mer muskler också. Det skall bli intressant att se om hon behåller detta nu när hon får det vanliga fodret igen.

Abbie fortsätter fotgåendeträningen. Idag fick vi en superbra störning när Joy fjantade omkring med en pinne medan Abbie gick fot. Jag tror jag fick fram budskapet att man skall gå fot trots såna lockelser.

Terminsavslutning

Man kanske kan kalla det terminsavslutning, sista gången av dessa på Lidingö med Karin. Nu flyttar hon så i fortsättningen blir det längre att åka till våra träningstillfällen.

I måndags höll vi till på en stor äng nära en kursgård och vi fick ett upplägg som började med markeringar där några av nedslagsplatserna sen blev kvar som dirigeringsområden. Innan vi började hade vi lagt ut dolda områden, som Mackan i och för sig har gjort för över minst ett år sedan, antagligen två. Avstånden var riktigt långa.

Det gick bra, både hon och jag jobbade bra. Det intressanta var att jag tror hon mindes områdena efter denna långa tid. Vi hade nämligen också ett nytt område som hundarna aldrig har varit vid innan, och det var klar skillnad att skicka henne dit jämfört med de andra ställena.

Vi behöver träna på närsöket, att hålla sig i området, och jag behöver backa lite och göra det på lite kortare avstånd. Jag tror det skulle vara bra att lägga in lite basic-träning av tecken t.ex. också, och inte bara köra sammansatta övningar när vi tränar som jag har gjort på senaste tiden.

Det blev inga bilder idag, det var iskallt och regnade och när jag hade tagit av (för att mina händer skulle synas när jag dirigerade) och på (för att värma mig) vantarna några gånger var huden på händerna så fuktig så att jag inte fick på vantarna igen.

Fotgående

Fotgåendeträningen är påbörjad. Abbie fattade direkt vad det går ut på och jobbar bra, glömmer såklart bort sig ibland men hon försöker verkligen göra rätt. Anita pratade mycket om att fotgåendet skall ske utan att ta någon energi från hunden, den skall ”bara gå där” och ha energin kvar till arbetet. Dit har vi inte kommit ännu, efter dagens promenader som innehållit både ”hopp och lek” och fotgåendepass har hon varit ovanligt trött.

Valpbild

Jag ”råkade” ta en bild på Kiwis gula valp igår. Den och syskonen var då nästan tre veckor gamla. Så söta!

Andra valpträffen med Abbies kull

Idag hade vi valpträff nummer två. Nu är valparna sex månader gamla och inte så pyttesmå längre. Sexmånadersdagen betyder att vi lämnar valptiden bakom oss och går in i unghundstiden, att lunchen är ett minne blott och att det är dags för avmaskning igen.

Idag var det härligt väder – solen sken och det var jätteskönt att vara ute i skogen bakom Storsten. Även denna gång kom sju av åtta valpar och det är jättekul att se dem och och deras likheter och olikheter.

Jag fick fotohjälp av Singlas husse Nisse idag, tack för det! Han har tagit den här bilden av Abbie i ”bubblan” med mig.

Vi började ute med lite fotgående och Anita gick igenom hur man lär in närsök och varför närsök är bra att lära hundarna. Abbie var okej i fotgåendet, men jag har inte börjat ställa krav på henne ännu utan vi har mera tränat på att ”när du har koppel går du vid min stövel” men utan kommandoord. Nu är det dags att lägga på både ord och lite mer krav och även förlänga tiden hon går fot. Närsök har vi tränat litegrann hemma med godis, och det tycker hon är kul.

Sen fick alla valparna gå varsitt släpspår gjort med en and. Anita gjorde ett uppspark och hunden fick titta lite på anden, sen vändes hunden bort medan Anita drog anden i ett koppel längs marken kanske 30 meter. Sen släpptes hunden på spåret, Abbie utan koppel. Hon funderade någon sekund och sen tog hon upp spåret och spårade jättefint, men rakt förbi anden och fram till Anita som stod en liten bit längre bort. Abbie gjorde en liten hälsning (öron bak och svansviftning) men sen kom hon på att hon skulle leta efter anden så hon vände och hittade den. Hon tog helt enkelt upp den i munnen och kom glatt svansviftande springande med den till mig och gav den till mig i handen. Gulliga lilla hund, hon bara gör allt!

Mackan fick vara med som sällskapsdam idag och hon fick hänga med ute i skogen. Det blev lite väntan när alla gjorde spåren eftersom alla fick ett nytt spår på en ny plats, så jag satte på selen på Abbie så att hon fick gå lite som hon ville i kopplet och inte behövde ha sån ordning och reda på sig som jag kräver av henne när hon går i koppel. Jag kan verkligen rekommendera den här metoden med selen, man ser tydligt på Abbie att hon vet att det är skillnad.

Sen satt tjejerna tillsammans i bilen medan tvåbeningarna gick in och fikade och hade valpteori. Förutom det vi gick igenom i praktiken i skogen pratade Anita även om hur man lär in avlämningar inomhus, och en massa andra nyttiga saker, bl.a. om rättvisa i en hundflock (det finns inget sådant).

När vi kört hem var det fortfarande ljust och jag hann med ett sök med Mackan i kraftledningsgatan igen. (Där stod en snubbe och högg ved när jag lade ut söket!?) Hon jobbar fortfarande inte direkt med någon glädje i söket men idag gjorde hon det hon skulle och hittade åtta dummies med ett ganska strukturerat sökmönster och utan att snurra på samma ställe allt för många gånger.

Vittringar och stopp

Igår var det organiserad träning igen. Fokus låg på stopp, styrning och vittringar som hjälp och som störning. Jag skriver ner lite så att jag själv kommer ihåg, för jag får så mycket bra med mig på de här träningarna.

En övning som testade lydnaden var denna: Hunden får titta på när du lägger ut en boll i ett välkänt område. Tanken är att hunden är bekant med området så att den dras dit både av synintrycket av bollen och av att den har varit där tidigare. Hunden vänds bort och bollen plockas upp, men läggs kanske 10 meter vid sidan av, lite lagom nedtryckt i gräset. Sen skickas hunden – välj om du direkt försöker skicka mot området där bollen ligger eller om du skickar mot det tomma området. Läs hunden, kanske den behöver få söka lite i det tomma området innan du stoppar den och skickar den åt sidan till området där bollen egentligen ligger. Här måste hunden lyda dina signaler för att få utdelning.

Vi pratade också om hur tecknet ser ut för närsök åt sidan respektive börja söka åt sidan och fortsätt söka av marken åt sidan. Försök hålla det enkelt och ha inte för många olika tecken. En noggrann och rutinerad hund går vidare åt sidan när den sökt det närmsta området och märker att den inte hittar något där.

Vi gjorde flera övningar där det finns ett område, t.ex. en markering eller ett område där hunden tidigare fått markeringar, som drar utåt, men stoppade dem på vägen ut där det fanns föremål som de inte visste om. Vi förare fick också öva oss på att låta hundarna söka upp bollar på ängen fast vi bara visste på ett ungefär var de låg. Såna här övningar är bra för det jaktliga tänket, man måste tänka vind, öva att läsa hunden, och är jättebra för mig som har en hund som kan bli lite självständig där ute. Här hittar hon ju saker när jag hjälper henne, och inte för att hon jobbar självständigt.

Vi fick några solstrålar på kinderna innan vi gick tillbaks till bilarna. Här står Karin med sin Phoebe och framför dem Mackan. Ägarinnan till den gula hunden ville inte vara med på bild, men hunden heter Ess.

Förresten såg vi fästingar redan i slutet av februari och nu i början av mars har vår dagmatte sett huggormar!

Träning med Thorsvi-vänner

Idag hade Mia och Micke lagt upp träning på Unsta. De körde varsin hund, och så kom Katarina med Alliz och Linnea med Scott. Jag hade alla tre hundarna med i bilen för resten av familjen gick på båtmässan. Vädret var helt okej, ingen sol men lite vårligt i luften och en svag vind.

Vi höll till i hagarna runt deras hus och de hade lagt ut områden innan vi andra kom, och så sköt Micke markeringar med apportkastare så vi turades om att hämta markeringen respektive dirigeringen, och de hade lagt upp fyra stationer. Marken är sån där härlig hagmark med kort kort gräs och stora enar på böljande kullar. M & M hade utnyttjat marken bra och dirigeringarna var inte alls enkla och ganska långa.

Mackan jobbade lite ojämnt på dirigeringarna, några blev lite omständliga och några gick hur bra som helst. Markeringarna gick genomgående bra. Jag tror alla hennes markeringar utom en fick ligga medan en annan hund hämtade en dirigering. Hennes attityd var jättebra. På en dirigering tog jag tillbaka och skickade om hur många gånger som helst för att hon vek av från linjen på en viss punkt hela tiden, men hon sprang ut lika fint varje gång.

Joy fick vara barvakt åt Abbie i bilen. Det går bra men Abbie är inte jättenöjd med att vänta i bilen. Hon smågnäller lite, hon har inte ännu lärt sig att i bilen kopplar man bara av, men jag tror hon vänjer sig snabbt. Jag såg samma beteende när vi åt middag hos min mamma på kvällen, hon hade svårt att komma till ro först men efter ett tag hittade hon en plats att lägga sig på. Det handlar bara om ovana.

Många hundar var det:

Här är alla utom Alliz. Det är Mondi, Ferrie, Cayenne, Gry, Joy, Abbie, Mackan, Mrs och Scott.

Tack alla för en rolig träning och fika med hundsnack!