Kritiken i jaktprovsprotokollet om söket är jag särskilt glad för!
Några kom också fram till mig efter att vi gått provet och berömde Mackans arbete och det var jättekul att få höra!
Nu när jag inte måste träna sök vid varje möjligt tillfälle ska Abbie få lite mer fokus av mig.
Påhejad av kennelmamman och trots att sökträningen gått lite sisådär på sistone så anmälde jag mig till tre vårprov; båda dagarna i Tystberga 26-27 april och även Västerås den 4 maj.
I morse blev det alltså ingen sovmorgon, utan jag var tidigt uppe och åkte hemifrån kl 06:00. Abbie och Mackan åkte med i bilen, Joppe fick vara hemma eftersom hon är lite mer på tårna i såna här sammanhang.
Vi startade i tredje par tillsammans med kullsystern Thorsvi Meadowburn, Cayenne, och husse Micke. Efter en ganska lång väntan blev det vår tur. Mackan fick börja med en dubbelmarkering på land med kråkor där den ena hamnade i linje med skytten så att hon inte såg var den landade, men hon löste det med lite hjälp från mig. Sen fick vi göra ett linjetag på land som blev lite roddigt. Mackan kom först rätt och jag blåste närsök, men av nån anledning gick hon ur området och gjorde en stor lov och var lite olydig på stoppsignalen innan hon kom rätt och hittade kråkan. Ingen lysande början alltså. Dessutom var vi lite ringrostiga och det kändes som om hon ”satt lite löst” vid min sida så jag passade henne lite så att hon inte skulle hitta på något.
Så här såg terrängen ut där landmarkeringarna och landdirigeringarna utfördes. Bilden är tagien ifrån publikplats. När vi jobbade stod vi ungefär i vänsterkanten av bilden, där funkisarna sitter. Vi gick sen vidare och fick göra en dubbelmarkering på vatten. Vattenståndet i dammen var väldigt lågt och för att hundarna skulle få simma så blev markeringarna jättelånga. De kastades utanför sjoken med vass som är på väg att växa upp, och vi stod ganska långt upp på land. Mackan gjorde ett jättefint jobb på sina vattenmarkeringar.
Sen fortsatte vi till söket. Söket var delat i två delar, en vattendel och en landdel.
Det här är vattendelen av söket, och man ser raden med staketstolpar som visar var gränsen går emot landdelen. I vattendelen låg det änder.
Så här såg landdelen av söket ut, och här låg det trutar.
Hundarna fick jobba växelvis och skulle hållas i anvisat område. Mackan fick bara hämta två trutar och fick jobba ganska mycket i vattendelen av söket. Hon är ju ganska storsprungen och simmar gärna så hon sökte av ett större område än där fåglarna låg. Jag fick ta henne tillbaka in i området efter order av domaren, och det fungerade bra! Jag hörde hur domaren berättade för funkisarna bakom oss hur Mackan jobbade med vinden och hur Mackan vid något tillfälle tyckte att hon hade varit i en viss del av området, men att vinden då låg åt ett annat håll – den snurrade ganska mycket – och därför valde att gå större och större, men att man inte kunde lasta hunden för det. Och när jag styrde henne in i området igen så hittade hon ju fågel.
Sen vände vi tillbaka och Micke fick göra sina vattenmarkeringar innan det var vår tur att göra vattendirigeringen. Den såg svår ut när vi tittade på första paret för dagen. Hundarna skulle skickas snett genom en rad med staketstolpar och ut på en vass-ö, och det såg jättelångt ut innan man stod på skickplatsen själv. Den gick också jättebra och Mackan kom in med en and.
Här ser man raden med staketstolpar, och vass-ön snett till vänster, mot gaveln på ladan i bakgrunden. När man skickade hunden stod man strax utanför högerkanten av bilden. Den stackars båtsmannen hade en kanot att paddla i, och han lyckades naturligtvis plurra.
Den muntliga kritiken var jättebra, domaren Åza Vikström hade bara den lite omständiga landdirigeringen att anmärka på, men tyckte att helhetsintrycket av Mackans arbete vägde upp den missen. Och vi fick jättefin kritik för söket!
Vi fick ett förstapris, vårt andra i ökl, och nu står alltså bara en exteriörbeskrivning av Mackan emellan möjligheten att starta i elitklass till hösten!
Kennelpappan firade vårt förstapris med Mackans whisky.
Annandag påsk tillbringades på kennel Thorsvis påskträning som hålls varje år på Lilla Träskaten hos Jill och Peter. Anita och Jörgen lägger upp träning för varsin grupp, en lite lugnare och en med lite mer skott och röj. Alla Thorsvihundar är välkomna och det brukar komma många trevliga ekipage.
I år hade vi otur för Mackan fick vattensvans av ett dopp i Östersjön dagen innan. Otur för Mackan, men kanske tur för mig och Abbie, för då fick vi chansen att passivitetsträna under lagom lugna men ändå utmanande förhållanden. Vi hakade på husse och Joy till Anitas lite lugnare träning och satt så att Abbie inte riktigt såg det som hände men så att hon ändå fick lite av känslan vid en träning. Mackan satt med och värmde ryggen och delade med sig av sitt lugn.
Jag fick jättebra tips av Katarina hur jag kan hjälpa Abbie rätt i passiviteten, och hennes tips funkade jättebra! Vi kom stora steg framåt med lugnet under dagen.
Dessutom var vädret perfekt och lunchen som Jill och Peter hade lagat var som vanligt jättegod!
Erik tog lite bilder under dagen:
En bild på Abbie som blev lite rolig eftersom skärpan hamnade bakom nosen.
Jag och mina tjejer.
Husse och Joy, och kennelmamman som coachar.
Jag har lagt in passivitetsträning för Abbie så mycket jag kan, och vi varvar det med sitta stilla-träning, fotgående och gå-lugnt-i-koppel-träning. Lite innan senaste valpträffen fick jag tillfälle att prata och visa lite med våra hundar om passivitetsträning för en kompis som har en valp av en bruksras. Jag verkar ha sagt en massa bra saker, men har inte överfört dem till min och Abbies träning. Lite typiskt mig faktiskt, att inte se mig själv riktigt. Men nu har vi alltså satt i gång.
Men en sak har jag lite svårt för. Jag sade till kompisen att vägen att passivisera valpen med ett kommando, t.ex. ”Sitt” kallade jag för easy way out, och därför blir mina sitt-träningar och mina passivitetsträningar ganska olika varandra. Passivitetsträningarna blir att sitta eller stå still och inte bry mig om hunden/hundarna alls. Vid sitt-träningen har jag fokus på hunden lite i ögonvrån, t.ex. när man fixar i trädgården. När hon var med vid WTt så var hon mycket i ”bubblan” med mig. Kanske borde dessa tre flyta i varandra mera, vara mer lika varandra?
Passivitet på landet.
En blöt Abbie efter allra första badet i livet. Då hann jag inte få upp kameran.
Det finns lite fjäderkraft a la känguru i bakbenen. Abbie var i vattnet ganska länge och verkade njuta av det, men jag såg inte att hon simmade. Det är iskallt i vattnet fortfarande så det är kanske inte så konstigt.
Den senaste veckan lade jag om mina arbetstider lite. Barnen hade påsklov och ingen hade lust att komma hem tidigt för att gå ut med hundarna, så jag har åkt tidigt till jobbet och gått hem tidigt. Det är förvånansvärt så mycket man hinner när man är hemma vid 16 och ingen annan än hundarna behöver en!
Vi har lagt sök åt Mackan varje dag, med olika föremål på olika platser och med olika svårighetsgrad. Det går fortfarande lite sisådär. Vid ett tillfälle i början av veckan slutade hon jobba och började äta på något och jag blev jättearg på henne. Då satte jag lite press på henne och hon fortsatte jobba. Kanske det är vägen framåt i alla fall? Jag trodde inte det, men hon har ju en historia som kan sammanfattas Gucci-hunden (Birgitta S-Ws namn på henne under en kurs, en lite lat hund från Lidingö).
Nu på landet har jag lagt sök med vilt, och det var skillnad. Så klart ger fåglarna ifrån sig mer vittring, men de var nog också roligare och mer motiverande för Mackan. Men hon har fortfarande inte den där farten och intensiteten som t.ex. brorsan Allan har. Hur som helst blev jag lite lugnare av att se att viltsöket gick bättre än dummysöket.
Jag hade ganska tidigt tackat ja till att vara funkis på SSRKs WT på Lidingö. Efter några olika bud slutade det med att jag hjälpte till i sekretariatet hela dagen. Vi bjöds på gott fika av Linnea och lunch och jag får nog tillstå att själva funkisuppdraget inte var särskilt betungande utan jag hade mycket tid att titta på tävlingen och prata med folk.
Jag hade med Abbie och Mackan i bilen, och när det var lugnt på provplatsen fick de komma ut och vara med och Abbie fick träna på att inte göra något utan bara vara lugn/”passiv”. Det gick, såvitt jag kan bedöma, bra. Inga stressmjäll och hon var uppmärksam på mig. Det blev ganska många korta pass, och däremellan satt de i bilen som jag hade parkerat så att de slapp spring bakom den.
Jag tog några bilder under dagen. Abbies pappa var där och minglade hela dagen.
Levenghyl Firestone ”Fire”.
Abbie och hennes pappa.
Juli
Juli
Dimma
Jag har varit funkis hela dagen på SSRK Östras WT på Lidingö. Jag är lite för trött för att skriva om det nu, men återkommer om det.
Mackan fyller 5 år idag och hon fick fira det genom att vara förebild för Abbie i bilen på Fågelöudde hela dagen. Hoppas hon tyckte det var okej. Hon är bra på att vara förebild, så Abbie har haft en intressant dag utan stress men i ett större hundsammanhang.
Abbie fick träffa sin pappa Fire, Levenghyl Firestone, som verkar lika mysig som han lät på beskrivningen på Thorsvis hemsida där valparnas föräldrar beskrevs när jag fastnade för kombinationen Speys/Fire.
Mackan fick ingen sökträning idag. Jag hade tänkt lägga ett litet sök på vägen hem, men jag orkade inte. Trots detta har jag nu anmält oss till några B-prov.
Slutligen ett jättegrattis till Sara Wallgren som lyckades få 100 poäng i öppen klass idag med sin Dimma, Thorsvi Kintyre! Helt fantastiskt!
Efter en jobbvecka som fyllt i princip all vaken tid har jag nu fått upp näsan över ytan igen och hinner skriva om valpträffen i söndags.
Vi träffades på Storsten även denna gång. Anita och Jörgen har valpar som var ungefär sju veckor gamla i söndags och våra barn parkerade sig inne hos dem medan vi andra var i skogen med våra sjumånadersvalpar.
Sjuveckas valp
Mamma Speys fick inleda med att visa hur en tränad hund utför ett linjetag och vad man kan använda stoppsignal och närsök till. Sen fick valparna prova på ett linjetag, antingen mot en dummy om man tyckte att avlämningarna fungerar eller mot en skål med godis. Jag valde skål med godis till Abbie och det gick bra förutom att hon var väldigt stadig vid sidan så jag fick slänga in varsågod! som vartannat ord, varvat med ut!
Sen fick vi prova början till det stora söket. Tanken var att man skulle gå en liten promenad med hunden lös i ett område där det låg två kråkor, och se vad hunden gjorde. Abbie var ganska orolig innan och när det blev vår tur var hon enbart intresserad av att äta gräs. Jag menar verkligen BARA intresserad av att äta gräs, helt fokuserad, så vi fick trixa och försöka leda henne så att hon fick vind på en kråka. När hon fick det sprang hon fram och plockade upp den och lämnade den till mig, och sen fortsatte hon äta gräs. Det fanns en kråka till, och den fick Jörgen till slut kasta iväg efter att ha viftat med den framför nosen på Abbie. Då blev hon intresserad och hämtade den.
Sjumånaders valp
Sen gick vi in och pratade. Anita pratade mycket om vikten av passivitetsträning och jag fick mig en tankeställare. Det är hög tid att börja med detta. Jag har haft det i bakhuvudet och vi har gjort lite när Abbie var liten. Då fick hon sitta i knät i skogen tills hon var lugn och avslappnad innan vi gick vidare. Men nu behövs större mängd av detta.
Lena hade bakat en supergod kaka åt oss. Jag glömde fråga henne men jag tror det var den som hemma hos oss går under namnet Förstapriskaka, för att mamma en gång vann en tävling i nån tidning med det receptet.
Jag hann snabbgosa med valparna också. De verkar väldigt sociala och trevliga.
Jag fick också råd och stöd om Mackans sökträning av Anita. Nu skall vi testa mycket variation och mycket pepp när vi tränar sök. Idag hann jag göra första träningspasset. Det blev på en äng med minidummies i motvind. Alla dummiesarna låg på ungefär samma avstånd ifrån oss på en bred rad. Peppen såg först ut att ge Mackan en massa energi, men efter fjärde dummyn tappade hon nosen och sprang bara långt långt. Jag tror jag ska fortsätta med lite färre föremål ett tag så att hon inte tappar sugen, och kanske köra lite konditionsträning med henne för att få upp uthålligheten. Får se om jag hinner ett pass i morgon också, men först skall jag vara funkis på SSRK Östras WT på Lidingö och heja på alla jag känner!
Jag sitter på en sten i en liten skog. Planen är att träna Abbie i att göra ingenting, och jag hade tänkt stå rakt upp och ned och titta på ingenting. Vi började så och Abbie klev in i övningen ”bubblan. Bra så långt.
Men det var ju inte kontakt vi skulle träna så jag fortsatte titta mig omkring, började se alla fåglar som sitter runt omkring oss och sjunger. Skönt att solen skiner.
Sen tröttnade jag och fick upp telefonen. Abbie tröttnade på att titta på mig och började undersöka marken omkring sig. Där fanns massor av gräs, småpinnar och dofter att undersöka.
Jag tröttnade på det och började begränsa hennes utrymme med kopplet. Då försökte hon med gnäll att få det att hända något. Jag har satt mig ned, orkade inte stå längre.
Nu sitter hon famför mig och observerar omgivningen och något enstaka gnäll kommer ibland. Undrar hur hon skall se ut/vara innan vi kan gå vidare?
Det blir faktiskt en hel helg i hundkläderna den här helgen. Toppen tycker jag och välbehövlig avkoppling från jobbtankarna.
Idag lördag var det provledarträff som hölls på Lilla Träskaten i år. Vi inledde med utomhusövningar där vi fick testa tre olika upplägg som jaktprovssekreteraren Camilla Ä hade gjort och diskutera om det var ökl eller ekl nivå på övningarna och hur man skulle kunna förändra upplägget så att det blev svårare eller lättare.
Mackan och Abbie hängde med, Abbie naturligtvis för att bara vara med i miljön med många hundar och människor och Mackan för att vara med och testa lite. Mackan fick idag en dubbelmarkering och en dirigering, och hennes jobb idag var verkligen inget att skryta med, ofokuserad på markeringarna och olydig i dirigeringarna. Medan jag körde henne fick Åsa det otacksamma jobbet att hålla i Abbies koppel. Abbie var inte riktigt nöjd med att se mig på avstånd så Åsa fick ett styvt jobb att försöka hålla valpen lugn.
Förutom att passa Abbie så hade Åsa med sig sin egen Troll som också satt passiv och så hann hon med att ta den här bilden av mig när jag dirigerar Mackan. (Foto: Åsa Eckerrot).
Som synes hade vi fint vårväder. Solen sken och värmde skönt när vi var i lä.
Här poserar Mackan och Abbie.
Abbie fick många nya intryck på en gång idag. Hon påverkades mest av att behöva se mig på avstånd. När jag var i närheten var hon ganska lugn, d.v.s. hon påverkades inte av att andra hundar jobbade, men hon kunde inte heller koppla av riktigt. När det sköts på en av stationerna var jag inte beredd, men skotten berörde henne inte alls och det var ju skönt att se.
Efter lunchen (som vanligt jättegott, Peter är ju en superkock!) så fick hon sitta med i kurslokalen, men hon kunde inte ens koppla av i mitt knä. Analysen i efterhand sade att det var för att hon var ”orastad”, så jag tror att lugnet kommer när hon blir mer van vid situationen. Jag kom på att det hade varit smart att ta med något åt henne att ligga på, jag tror det kan hjälpa henne.
Passet efter lunch innehöll diskussioner om bl.a. vilt till proven, lite om administration av proven och lite om A-prov i Östra avdelningen.
Jag åkte med Gunilla idag. Så lyxigt att bara åka med för mig som egentligen inte gillar att köra bil! Och dessutom trevligt med sällskap och tid att sitta och snacka. Eftersom Karin precis har flyttat och numera bor ganska nära LT passade vi på att svänga förbi hennes nya hus när vi ändå var i närheten. Hon bor jättefint i ett gammalt varsamt renoverat hus med jättefina träningsmarker precis bredvid tomten. Vi tackar för titten och jag ser fram emot att få komma ner och träna senare i år.
I morgon fortsätter hundhelgen med valpträff på Storsten. Det skall bli kul!
Mackan, Joy och Abigail 