Ännu en jaktdag

Idag blev det en lite längre bilresa på morgonen, till ett ställe där jag gillar att apportera eftersom allt kött blir mat. Det känns rätt.

Mackan har ju ett sår på benet men jag bedömde, och stämde sen av med kennelmamman, att med bandage runt benet för att inte slå upp det och så lite vattenarbete som möjligt så skulle det inte bli värre av att Mackan fick jobba idag. Jag känner inte att jag kan göra ett bra jobb med enbart Abbie riktigt ännu. Hon behöver lite mer rutin.

  
Jag hade tur på första såten och slapp stå i vassen där det kan komma mycket fåglar och fick istället stå som bakapportör bakom dammen. Det passade ju perfekt med Mackans sår idag att slippa stå upp till anklarna i vatten och det passade Abbie att slippa stå mitt i hetluften. Här fick vi endast två apporter och dem fick Abbie ta.

  
Här kommer Abbie!

På andra såten fick vi stå bakom en skytt som verkligen sköt på alla fåglar inom räckvidd, inte bara de fåglar som flög bekvämt rakt emot honom. Jag fick hänga med i svängarna! Här fick jag använda Mackan för några fåglar blev för svåra för Abbie.

Jag har gett hundarna varsitt ”fokusord”, och de vet att de bara får gå på apporten ifall jag har sagt deras ord före kommandot för markering eller linjetag. Det gör att jag kan ha båda hundarna lösa, och även om båda har markerat och är fokuserade på nedslagsplatsen så kan jag välja vilken av dem som får hämta. Den som inte får hämta stannar kvar hos mig, och de är så vana vid det här nu att de inte försöker knalla på den andras kommando. Det är jätteskönt att slippa krångla med att hålla i nån eller sätta på kopplet på den som ska stanna.

  
Omväxlande terräng. Här är det hagmark och stora enbuskar. I motsats till duvjakt så är Abbie allert i passiviteten på andjakterna och hänger med i vad som händer.

  
Sen bytte vi terräng igen. Här står vi i en trädgård och apporterar! Hundarna fick varsin fin markering här. På vägen ut skulle vi leta efter en fågel som vi sett falla i en rabatt i övre hörnet av trädgården. Vi sökte och sökte men hittade den inte. Jag tänkte att den kanske hade fallit utanför staketet och vi började traska ut ur trädgården för att kolla det. På vägen ut reagerade båda hundarna på en plats och satte ner nosarna och letade intensivt. Abbie drog vinstlotten och hittade fågeln som bara var lätt skadad och hade krupit en lång bit.

På det här stället bjurder de på härliga luncher, och idag var inget undantag. Till maten fick vi ett underbart gott knäckebröd, med tydlig touch av hembakat. Jag frågade, och fick veta vem som hade bakat det.

  
Härlig miljö i magasinet där lunchen serverades. Hunden är levande och ingår inte i inredningen, den tillhör en av skyttarna.

  
Efter lunch fortsatte vi. Där framme står värdens pappa och faster. Som vanligt på de bra ställena så är de som ansvarar för jakterna här mycket trevliga.

I den här såten fick vi några långa apporter, och Mackan var ganska olydig till en början. Men sen när skyttet var avblåst så tog jag tag i henne lite (röt åt henne) och sen var hon med mig och lyssnade på mina kommandon. Abbie fick vara passiv här, det var så himla långa avstånd.

I sista såten hade vi koll på hela fyra skyttar, tillsammans med den gula hunden på bilden ovan och hennes matte som nu övergått till att apportera istället för att skjuta. Här tror jag att jag hade lite för höga krav på finlir, för egentligen gjorde Mackan ett superbra jobb under skyttet, flera jättelånga linjetag blandat med några långa markeringar, men hon stannade inte när jag blåste stopp. Abbie gjorde också några fina långa markeringar.

  
Sen var vi med och eftersökte i dammen och Abbie var riktigt frejdig och hoppade bomben och gick tydligt efter vittringar ute på vattnet. Det visade sig att det var en dykare hon vittrade och den var ju för svår för henne som är ganska oefaren. Men alla fåglarna kom in till slut, och så var den dagen över.

Innan jag åkte hem passade jag på att berätta för Anne hur mycket jag tyckte om knäckebrödet hon hade bakat. Det resulterade i att jag åkte hem med ett par bitar bröd och receptet på brödet, så nu kan jag baka mera själv.

  
På kvällen blev de spa för hundarna = Mackan blev duschad och schamponerad med antibakteriellt schampo. Abbie blev duschad med vanligt schampo. Det här kanske verkar överdrivet, men Mackan var ganska mycket i vattnet i sista såten och jag vill gärna undvika infektion i hennes sår.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s