Skåneresan 2016 – hemresan. Torsdag 22/9

Det är ju en ganska lång bilresa hem så man hinner fundera och reflektera en del. Jag är glad att se att Abbie har utvecklats en hel del sen förra skåneresan, för ett år sedan. Hon går nu att skicka på dolda linjer, hon (och jag) har lärt oss markera, och Abbie har fått upp farten (jaktlusten?) så att jag fick bromsa henne på sista jaktdagen. Förra året var jag nästan lite orolig att hon var för lugn.

  
Vi fick lite hemläxa till nästa gång, eller jag antar att vi fick besked om vad vi inte var så bra på. Första punkten var närsök. Andra punkten var att träna på att hitta en löpa, och att göra löpan längre och längre, upp till 50 meter.

Jag själv tänkter att framöver behöver jag bli mer noggrann i träningen. Jag måste försöka få allt att funka till 100% och inte nöja mig med ganska bra. Jag ska gå mycket mera fot i vardagen med hundarna så att det inte bara är något vi gör när vi ska jobba. Generellt behöver jag och flera med mig släppa kontrollen över hundarna i de självständiga bitarna och lägga upp övningarna så att hunden måste klura ut hur den skall göra utan att riskera att det blir fel. Det här kräver ju att man tänker igenom vad man vill uppnå med träningen, men det borde väl inte vara så svårt, eller?

Mackan hade ju turen att få träna och jaga med Helén. Det var intressant att se någon annan träna sin hund. Helén gör inte alls som jag, hon är mycket vänligare i sina kommandon och tränar mer positivt än vad jag gör med Mackan. Jag ska försöka ta till mig lite av detta och se om vi kan komma förbi vissa knutar som jag och Mackan har. När jag har testat ska jag utvärdera och se vad jag och Mackan ska ägna oss åt framöver.

  

Mackan var ganska olydig när Helén dirigerade. Man kan ju fundera på ifall det berodde på att de inte förstod varandra, om Mackan testade lite eller ifall hon bara är olydig. Jag tror jag vet, men ni får fundera själva vad ni tror. 

Själva bilresan gick bra. Vi stannde och rastade oss och köpte kaffe en gång, men körde förutom det raka spåret hem. Hundarna och jag lyssnade på en bok om introverta personligheter, och den var riktigt intressant.

  
Tack alla reskompisar för den här veckan. Så många skratt, lite gråt och oro, funderingar, snack och trevlig samvaro! Den här veckan har verkligen fyllt på energiförrådet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s