Balansbollar, småmuskler och kroppskontroll

Först lite svammel om bilar igen: Jag körde alltså citybilen idag igen. Vägen till Grillby/Enköping är vid det här laget välkänd och ofta körd, med hundbilen. Därför kändes skillnaden extra tydligt idag – himlans vad lång vägen kändes i Volvon! Det är sån jätteskillnad att köra världens bästa bil med bra sikt och luftfjädring jämfört med Volvon med sportchassi där man typ sitter på vägbanan och har små minisidobackspeglar och det susar och viner från bilen när man kör.

Mackan fick lite övningar att göra på balansboll när vi rehabiliterade henne efter skadan för ett drygt år sen, men jag kände inte riktigt att vi kom hela vägen med det. Mackan tyckte det var lite jobbigt att vara på bollen och jag förstod inte riktigt de olika stegen i träningen utan testade lite i blindo kändes det som.

För ett tag sen såg jag en blänkare på fejjan att Sara Wickman på MRI Hund skulle hålla en kurs i balansbollsträning. Eftersom jag känner Sara litegrann och tycker att hon är kunnig och en himla trevlig person anmälde jag mig till kursen, och idag var vi där.

Vi var tre deltagare på kursen. Sara gick först igenom teorin om balansbollar och olika typer av balansdiskar och varför man tränar med dem, och sen fick vi ta in våra hundar, en i taget och så fick de prova lite övningar och Sara gav oss individuella råd om övningar som passar respektive hund. Jag har väl haft Mackan i åtanke när jag ville lära mig mera, men jag hade jättesvårt att bestämma mig för vilken hund jag skulle ta in på kursen. När jag nämnde det för Sara sa hon: -Ta in båda! Det var en himla tur det, skulle det visa sig.

Mackan fick testa först. Båda mina hundar har ju tränat på bollen innan så båda visade att de kunde hoppa upp på den utan att jag ens bad dem. Med Mackan blir utmaningen att få henne att göra övningar noggrannt och långsamt och korrekt, inte snabbt och spexigt som det skulle bli om hon får välja. Mackan visade sig ha bra rörlighet i höftböjarna, bra kroppskontroll och stor lust till problemlösning (=hoppa omkring och se vad som framkallar en godis). Till henne fick jag bonustipset att låta henne bära en petflaska i storleken 3-5 dl, men lite vatten i, för att stärka och träna musklerna i nacken, där hon ibland blir ganska tunn, och även musklerna i bogen. Det faktum att flaskan är delvis fylld med vatten aktiverar musklerna ännu mer än om man bara låter dem bära en dummy, eftersom flaskans tyngdpunkt kommer att flytta sig när vattnet åker omkring i flaskan. Man ska ha i olika mycket vatten varje gång för att variera rörelserna.

  
 
Mackan på balansdisken. Alla hundarna tycker såna här övningar är jättekul, så alla tre finns alltid i närheten.

Mackan kan lätt överanstränga sig i bogarna när hon har jobbat hårt. Sara tittade lite på dem och bedömer att hon är rörlig i bogarna och inte ska stretchas, utan snarare att hon behöver träna upp musklerna i bogarna. Hon tipsade om att låta Mackan gå med klövjeväskor, alternativt med flytväst på promenaderna. Klövjeväskor kan jag i och för sig tänka mig om inte balansbollsövningarna hjälper henne, men om jag skulle sätta på henne flytväst och gå på promenad skulle väl folk vi möter tro att jag är ännu tokigare än vad de redan tror! 

Abbie sitter ofta med fötterna ganska brett isär när hon sitter på hala underlag. Fötterna glider liksom ut åt sidorna som på en groda. När Sara tittade på hur hon rör sig och sätter sig ner såg hon att ena bakbenet lätt åker ut mer än det andra. Det betyder att hon är svagare i det benet, och att jag behöver hjälpa henne att stärka det innan hon sträcker sig eller olikheten flyttar upp i ryggen och orsakar problem där. Jag fick lite övningar att göra med henne, både på bollen men även på golvet.

  
Abbie sitter på bollen. Det är jobbigt för musklerna och här är höger bakben för långt ut.

Jag blir alltid lite överrumplad när det är något fel på hundarna, men det är ju jättebra att jag fick se detta nu så att jag kan förebygga eventuella problem i framtiden. Tur att jag inte bara tog in Mackan! 

Jag tror jag har skrivit det förut, men innan Mackans skada hade jag svårt att förstå nyttan av sjukgymnaster för hund och förebyggande träning utöver promenader i skogen, men sedan jag fick testa har jag förstått vilken oerhörd nytta man kan ha av en kontakt med en bra sjukgymnast för sin hund, och att faktiskt boka tid och be dem titta på hunden regelbundet även om hunden för ens eget otränade öga ser ut att må bra, för att hitta problem i tid.

  
Abbie fuskar och har satt bakbenen på soffan.

Efter att vi var klara visade Sara runt mig på deras fina träningsmarker och i deras inomhushall. Stort tack för idag Sara! Jag ser fram emot att få testa träningsmarkerna också!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s