Söndag: En tur till Uppsala

Egentligen orkar jag inte sånt här just nu, jag känner det efteråt, men samtidigt tror jag det ger energi. Åsa hade fixat en träning idag i Uppsala, och jag åkte dit med både Abbie och Mackan, och Johanna hängde också med. 

  
Abbie var med på den riktiga träningen, där vi hade tre stationer och på varje station fick hon hämta en markering och ett linjetag. Jag tycker hon var riktigt duktig. Hon gjorde fina markeringar. Hon är ju inte den snabbaste men hon avståndsbedömde bra och låg kvar i rätt område och letade tills hon hittade sin dummy. Jag lät henne medvetet gå på långa avstånd, för det behöver hon träna på. Linjetagen kan ju ibland bli lite roddiga eftersom hon stannar och fastnar. På första linjetaget idag stannade hon när hon inte kom längre, för det stod en tjock buske i hennes väg. Då fortsatte hon faktiskt efter mitt UT och kom direkt i området med bollar och hittade en. 

På andra linjetaget kom hon snett, tog ett stopp och högertecken men föll sen emot mig. Jag stoppade och försökte med UT men vi var för långt ifrån varandra. Då höll jag henne kvar och gick närmare och sen gjorde jag vår rutin med stopp med handen uppe, ner med armarna och UT. Då kände hon igen sig (se gårdagens inlägg) och gick direkt iväg och kom ut i området. Trots röran var jag glad att se att träningen ger resultat.

Tredje linjetaget blev ett standard gå-en-bit-stanna-och-gå-sen-inte-vidare-ut. Jag väntade tills hon gjorde något, och den här gången valde hon att komma till mig. Det var ju inte så bra, men jag lät henne komma (ska inte göra om det) och skickade om igen. Då gick hon till rätt ställe och hittade sin apport.

Jag försökte fotografera med den riktiga kameran, men trots solskenet var det för kallt så den ställde inte in skärpan.

  
Efter lite fika vid en husvägg fick Mackan träna lite ihop med Mocca. Hon fick göra en lång dubbelmarkering på linje med lite klurig avståndsbedömning. Hon hade lite jobbigt med den, och med att våra kompisar tränade sina unghundar vid sidan av, men fixade det till slut. Sen skulle hon göra ett linjetag med en störningsmarkering som fick ligga och vänta. Hon brukar ha ganska bra minne, men den där störningsmarkeringen hade helt fallit bort.

Jag kände inte riktigt igen henne, hon blev trött väldigt fort och huvet var inte riktigt med. Vi avstod från den sista övningen, jag tyckte inte jag behövde köra mer slut på henne.

Det var en härlig dag med strålande väder, och det är alltid roligt att träna hundarna, men lite för lång bilresa för mig just nu. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s