Mock trial i Runtuna, 27 maj 2017

I torsdags på Abbies kurs pratade vi om att starta på WTn och andra prov och jag råkade säga att man borde starta för att få uppleva själv hur det är. Gör det bara liksom! Sen kom vi in på att Linnéa hade lagt ut att det fanns platser kvar på deras mock trial på lördagen. -Du borde starta! sa Anita. -Mackan? sa jag. 

Idén slog rot och på fredagen anmälde jag Mackan till provet. Ett mock trial är en tävling som bedöms som ett A-prov men som genomförs med dummies. Om man gör ett fel (knallar, piper, tar fel apport, är olydig t.ex.) så åker man ut, och de som är kvar på slutet är alltså de som blir bäst placerade. Jag ville starta för att se hur det är, men jag såg framför mig att vi skulle åka ut ganska omgående.

  
Domare och provledning hälsar välkomna.

Väderprognosen sade att det skulle bli varmt på eftermiddagen och soligt redan från morgonen. Eftersom jag trodde vi skulle åka ut ganska fort räknade jag inte med att det skulle bli jättevarmt medan vi var kvar så jag lämnade torkduken, den som man kan blöta och hålla hunden sval med, i bilen, men vi hade med oss vatten.

  
Här började provet. Jag hade tursamt nog dragit nummer 1 så vi fick börja apportera. Det gick en drive med en massa apporter bort mot vassen och skogskanten i bortre änden av strandängen. I slutet av driven ropade de ”en skammad! skicka hunden!” och den sista dummyn kastades i ån till höger i bild. Den fick Mackan hämta som första apport. Det gjorde hon jättebra och jag råkade se i domarens bok att han skrivit A på den. 

Sen fick vi anvisning att hämta ”vilken som helst där i mitten”. Mackan sprang till rätt område och jag blåste närsök. Då drev hon iväg åt höger, mot vassen och vattnet. Jag blåste stopp och ut, men på ut drev hon ännu längre åt höger och hittade en apport. Jag förstod att jag borde ha styrt henne tillbaka till rätt område, men bedömde att hon inte skulle lyda utan lät henne gå. Domaren kommenterade inte det, men sen hade vi fått de två apporter vi skulle ha här och domaren bad oss koppla och gå åt sidan, till skuggan. Här var första gången jag undrade ifall vi hade åkt ut redan, att jag borde ha fattat det.

  
Steward Jörgens karta över apporterna i första såten.

När alla hundar fått två apporter här, och alla hundar fick svalka sig i ån, flyttade vi till nästa såt, en ny strandäng där det inte fanns ett uns av skugga. Nu förstod jag att alla hundar skulle få tre apporter i grundomgången, men att hundar med en B-apport sen skulle gallras bort. Vi ställde upp på linje och började gå. Efter ett par steg stoppade domare Karin linjen och frågade om det var meningen att det skulle kastas apporter utan skott före. Det var det inte, och funkisen bads om att plocka upp de två apporter hon kastat framför vår sida av linjen. Hon hittade bara den ena så vi visste att risken fanns att en hund hittade den andra på vägen ut.

Vi gick en bit till och det sköts och kastades och så fick vi anvisat en markering ganska nära framför linjen. Mackan sprang ut 10 meter och hittade den saknade apporten, och så fick jag direkt skicka henne igen. Hon hade nog inte markerat för hon gick lite åt fel håll så jag fick stoppa och vinkla om och hon var nog inte 100% hörsam på signalerna men hon hittade apporten ganska snabbt. Nu var andra gången jag tänkte att nu behöver vi inte göra något mer, nu har vi åkt ut.

Så jag blev ganska förvånad när vi kallades in på linjen igen för den andra domaren Roger. Den här gången fick vi en apport bakåt. 

  
Mackan skulle till rishögen som syns till vänster om vassen, till höger i bilden. Jag såg att hon tittade mera till vänster – där till höger om jakttornet, uppe i backen hade en hund hämtat en apport och jag tror hon hade noterat det för hon satsade på den platsen – men naturligtvis borde jag ha styrt upp det här skicket bättre från början. Jag fick stopp på henne innan hon drog upp dit, men då stannade hon istället vid foten av jakttornet och snokade runt där. Jag försökte flera gånger stoppa henne och styra ut henne därifrån, men hon var olydig. Jag och domaren bestämde oss ungefär samtidigt för att kalla hem hunden, och den här gången åkte vi ut. Domaren tackade för vår medverkan och sen var vi klara för dagen.

  
Det var olidligt varmt i solen. Det blev jättevarmt tidigare på dagen än vad väderprognosen hade utlovat och vi blev kvar i tävlingen längre än jag hade kunnat tro. Jag gjorde mitt bästa för att hålla Mackan sval med vatten på huvudet och ryggen (hon ville inte dricka) och jag försökte skugga henne så gott jag kunde och kom hem med en tydlig linnebränna med inslag av vitt där dummyväskans axelrem varit.

När jag skriver det här några dagar senare så tror jag att jag hade lite fel inställning. Det positiva med att inte ha några förväntningar om placeringar var att jag inte var det minsta nervös, men det negativa var att jag nog inte ansträngde mig tillräcklig mycket. Hade jag haft lite högre ambitioner kanske jag hade varit tydligare för Mackan och lite mer bestämd. Då hade hon kanske gått rakt fram mot rishögen, vem vet?

Hur som helst var det kul att vara med och uppleva ett ”A-prov” som startande. Jag fick uppfattningen att man inte behöver göra allt perfekt som på ett WT utan det räcker att göra det bra för att vara kvar i tävlingen. Nu ska jag förbereda Abbie så att jag kan starta henne på sånt här. Tack provledningen och alla som bidrog till ett trevligt prov som gav mersmak!

Annonser

En tanke på “Mock trial i Runtuna, 27 maj 2017

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s