Första mötet med Jaktretrieverklubben

Av lite olika orsaker kom jag tillsammans med bästa sällskapet Benjamin iväg på Jaktretrieverklubbens aktivitetsdag idag. Det utlovades information om klubben och prova på-stationer plus att det skulle pågå WT-apporteringsprov och senare WT-öppeklassprov på samma plats under dagen.

  
Eftersom Joy tyckte det passade att börja löpa så fick hon stanna hemma och husse fick hålla i Mackans snöre. 

Stämningen var trevlig och välkomnande och hela arrangemanget välordnat så vi trivdes bra där i solskenet. Det fanns fyra prova på-stationer. Vi har ju provat på lite på egen hand (eller så) men det är ju alltid kul att träna så vi deltog på tre av stationerna. Vi började hos Maria Sundberg och fick lite tips om stoppsignaler. Jag har hört om Maria att hon är väldigt noggrann vilket också stämde med bilden jag fick idag för hon delade med sig av en massa detaljtips, något jag uppskattade mycket. Abbie drog till med att nästan strunta i stoppsignalen jag blåste när hon var på väg mot en kastad markering för att göra ett starkt första intryck på Maria, så den bilden utgick tipsen ifrån. Men ska man få hjälp så kan man väl lika bra visa upp problemet på en gång, eller … ?

 
Nästa station var en där man skulle få tips om markeringar. Mackan fick göra en enkelmarkering med husse. Vi var lite undrande innan om hon skulle springa och lämna av till mig, men det gjorde hon inte.

Ett par av hundarna före oss byggde upp en lite klurig dubbelmarkering i ett par steg och jag valde att göra samma upplägg med Abbie. Vi fick först båda markeringarna som enkelmarkeringar från ett avstånd. Abbie var lite tveksam och lite yvig men redde ut uppgifterna. Sen backade vi en bit och fick samma enkelmarkeringar igen. Till sist gjorde vi dem som en dubbelmarkering. Efter första rundan jobbade hon mycket mera självsäkert och den avslutande dubbeln löste hon jättefint. Det är kul att tänka tillbaka på hur osäker hon var på markeringsarbetet när hon var ung och hur hon har utvecklats till en duktig markör som inte ger upp, bara genom att jag har haft tålamod att låta henne reda ut det i sin egen takt. Benjamin som stod i gruppen av publik/väntande sade att hon fick ”åååh” som betyg på sitt jobb. 

Vi hoppade över stationen med fotgående för att jag lite kaxigt tänker att båda hundarna har fina trygga fotgåenden när de jobbar, och gick vidare till Madeleine Flodins station med dirigeringar.

  
Här fick hundarna gå på ett linjetag mot en stående dummy där man först skjutit ett skott. Vi fick backa och skicka om från längre håll i två steg. Även här jobbade Mackan bra ihop med husse, kul att se!

Sen fikade vi lite och tittade lite på apporteringsprovet. Provet, som är det första man måste göra inom JRK när man är nybörjare, verkade bestå av fyra moment, där vi såg en enkelmarkering, ett riktat närsök och en markering på vatten. Sen tror jag det måste ha varit en dirigering som vi inte såg bakom en kulle. Eftersom det ingår en dirigering så är väl svårighetsgraden ett snäpp högre än SSRKs nkl B-prov. Dessutom skjuter man med skarp ammunition och fotgåendet bedömdes genom hela provet som var upplagt som en lång slinga den startande gick tillsammans med skytten och domaren. Dock fanns det inte något passivitetsmoment vad jag förstod. Det var två domare som dömde och när ett ekipage hade hunnit ungefär halva slingan startade nästa ekipage och på så sätt utnyttjar man ju marken till flera startande under en dag.

Första intrycket av JRK och deras prov blev positivt. Nu ska vi nog registrera en eller annan hund hos dem och prova att starta själva.

Annonser

En tanke på “Första mötet med Jaktretrieverklubben

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s