Årets sista jakt?

Jag går inte på så många jakter per år. De gånger jag får komma till ett speciellt ställe är lite extra mycket värda för mig, och dit fick jag komma i lördags.

Jag började med att dra till mig uppmärksamheten på samlingen genom att ta ut Mackan iförd sin ylletröja. Det var som att jag var där med min chihuahua med Gucci-dräkten ungefär. Jag vet inte hur många gånger jag fick förklara att hon hade den för att hålla bogarna och ryggen varma för att hon är skadad. Jag fick beröm också, många tyckte det var en fin tröja och ville ha en likadan. 

Joy var med, men bara i första såten. Precis som förra gången tycker jag inte riktigt hon är effektiv, men hon jobbade väl efter sin bästa förmåga, och plötsligt står hon liksom bara där med en and och ser ut som -Ja, ville du ha den eller? Hon försvann förresten en liten stund, så hon är nog sig själv fortfarande, trots det något lugnare intrycket hon ger nuförtiden.  
Visst är det vackert på hösten? Här en utsikt från kanten av Mälaren.

Abbie var desto mer effektiv. Jag tyckte hon gick för kort när jag skickade henne på sök i vassen, så jag testade att skicka på ett linjetag istället i ungefärlig riktning rakt ut. Hon drog iväg och verkade tycka att det var skönt att någon bestämde åt henne. När hon kommit ut en bit ropade jag ”sök” och sen väntade jag. Efter en stund kom hon tillbaka med en fågel. Efter detta var det som om hon kom på att den nog lönar sig att leta på där ute och hon började jobba riktigt effektivt.  

Abbie på pass.  

Abbie efter ett helt galet långt skick. Jag trodde hon hade markerat två änder som i och för sig föll långt ifrån oss, men Abbie sprang nästan lika långt till efter att hon passerat platsen jag hade markerat. Nåja, hon vände och hittade rätt sen.

Det är inte bara trevliga kamrater bland apportörerna, utan hela stämningen runt allt är så mysig. Hela familjen deltar, tre generationer, på olika sätt runt de här jaktdagarna och alla är lika trevliga! Maten är god och apportörerna och vårt arbete uppskattas verkligen.

Någon frågade mig på slutet av dagen om jag var nöjd med min hund idag. Ja, jag är nöjd med Abbie. Hon blev lite yvig och storsprungen men jag tror inte det är en nackdel när det gäller henne. Det gör nog inget att hon tar för sig lite. 

Abbie var bättre idag, mindre osäker. Hon blev nog bara rädd för två personer, och inte riktigt lika rädd som förra jakten. Hoppas trenden håller i sig nu. Jag har dragit ner på maten så hon äter bara 2/3 av vad hon brukar få. Hon smalnar av men det finns fortfarande lite mjölk om man klämmer, så hon får banta lite till.

Jag är inte helt nöjd med mig själv däremot. Jag slarvade i skicken och jag hade inte riktigt koll på fåglarna. Hade inte markerat ordentligt och hade inte sett alla fåglar falla. På träning brukar jag kunna markera ganska exakt, men det är väl lite annorlunda även för mig på jakterna kanske, precis som för hunden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s