Debut på A-prov: LRKs A-prov utanför Strängnäs 28 oktober

  
Ingen minns en fegis! Eller – man måste ju testa ibland och se med egna ögon. Abbie är ju kvalificerad för start på A-prov i ekl så jag tänkte att jag måste testa och se hur det är och se lite var vi står och vad vi måste träna mer på.

  
Här står vi, raka i ryggen! Foto: Helén Dahlqvist

Så idag var det dags! I lite lagom iskallt regnväder startade vi på ett prov med fältfågel, alltså rapphöns och fasaner, i Strängnästrakten. Bilden är från första såten där vi fick stå uppställda mitt emot skyttarna och vänta på fåglar som kom bakifrån. Det är lättare att markera då, för fåglarna kommer ju att landa framför oss när man står så.

I den här såten fick Abbie en apport, en direktmarkering som hon löste, men inte på något lysande sätt. Hon var ganska på tårna medan vi stod och väntade och hoppade upp för varje fågel som sköts. Kanske vi drog varandra in i en lite dålig cirkel där jag spände mig för att hon var het och hon säkert var på tårna för att jag bar spänd. Det syns på bilden ovan, jag står ju som ett spett och mina medtävlare står lite avslappnat brevid oss. Jag tyckte inte riktigt jag hade kontakt med henne, hon var liksom i sin egen jaktbubbla.

Såt två gick till på samma sätt och där fick vi ingen apport.

  
Tredje såten. Nu hade vi börjat gå på linje och röra oss genom markerna. Abbie var lite yvig i fotgående och lite orolig. Här fick vi chansen som hund nr två på en fågel som dök ner i vassen på bilden, ungefär mitt emellan Kicki och Karin. Abbie gick på en linje mot rätt punkt men när hon kom fram till vassen stannade hon till och jag lade på en närsökssignal. Hon sökte lite men drogs för långt åt vänster. Jag stoppade och hon stannade på stubben och så skickade jag henne åt höger. Hon kom till området igen men passerade och for ut på gräset alldeles för långt till höger. Jag försökte stoppa henne igen men den här gången lyssnade hon inte på mina signaler och ganska snart fick jag kalla hem henne och vi var ute.

Resten av dagen gick vi med i linjen och jag försökte se och lära – vad gör att det går bra respektive dåligt.

  
Det här är Sörmlands svar på sockerbetor. Någon typ av högväxta tistlar kanske. Ni ser Marie där borta, de når nästan upp till axlarna på henne.

  
Inte lättmarkerat för en liten hund när vegetationen går över midjan på människorna och fåglarna flyger lågt. Här var vi redan ute ur tävligen och jag imponerades över att många hundar var så duktiga att bara gå rätt igenom det här och gick att styra till rätt ställe.

Kul att vara med idag! En apport kändes som lite lite, jag tror vi kan bättre på en bra dag. Nu tränar vi vidare och jag ska försöka starta på lite WTn och mock trials i vår och så får vi komma igen nästa höst.

Annonser

2 tankar om “Debut på A-prov: LRKs A-prov utanför Strängnäs 28 oktober

  1. Åsa

    Kul att ni har varit med på A-prov! Inte plättlätt men det enda sättet att lära sig är ju som sagt att starta och få praktisk erfarenhet. 🙂 Att starta på A-prov för att se och lära var även mitt mål i höst, men Trolls skada satte ju tyvärr P för planerna så även vi får ta nya tag nästa år.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s