Annorlunda träningsplats

Med anledning av snöläget förra helgen – ganska mycket snö i terrängen och antydan till skare – valde vi en träningsplats som var plogad: en skolgård! Här får man ju vara väldigt hänsynsfull mot människor som passerar, men det fanns intressanta terränghinder som vi utnyttjade.

Jag hade med både Abbie och Mackan och vi mötte upp M med Tärna och Filia och H med Bea, fast Bea är skadad så jag hade lovat att låna ut Mackan lite.

Roligast var nog labyrinten, där vi först lade ut dolt till de vuxna hundarna, men som vi senare kastade markeringar in i och lät hundarna hämta. Alla var jätteduktiga och inte alls tveksamma att gå in.

Vi använde också en thujahäck på så vis att vi kastade markeringar bakom den och krävde av hundarna att de skulle springa igenom häcken både på vägen ut och på vägen hem.

Övriga målområden lade vi t.ex. i en båtformad konstruktion, inne i en trähage och inne i en typ av hus tänkta för barnlek. Vi använde även lekställningen på bilden som hinder att springa igenom/förbi.

Mackan hade ju för dagen ny förare H, vilket gick toppen, antagligen för att de känner varandra så bra redan. De talar ju liksom redan med varandra på ett gemensamt språk.

Mackan ja, och hennes hälsa. Ryggen är ganska bra just nu, det märks inget på henne som tyder på att hon känner av den. Hennes andedräkt blev bättre efter kuren med antiinflammatoriskt, men de där svullna grejerna på sidorna av tungan är kvar. Antagligen är det hennes normala utseende fast jag inte har sett det tidigare. Nu är jag extra noggrann med att borsta tänderna på henne varje dag och så hoppas jag slippa gå tillbaka till vet. med samma problem. Rumpan är fortfarande inte helt bra, men bättre tror jag. Som hundägare får man försöka lära sig lite om deras fysik och funktion och vid ett tillfälle när hon var i färd med att göra nr 2 studerade jag det lite närmare och jag såg hur det ser ut när slemhinnan kommer ut. Det är en flik i ovankanten som fälls ut och som sen inte åker in direkt. När jag såg det blev jag lite lugnare, och jag tror faktiskt att salvan kommer att göra henne bra till slut, men samma sak gäller där som med tandborstningen: att komma ihåg att smörja på den ofta.

Mackan är alltså pigg och glad och jag upplever henne egentligen som frisk, så jag tänker att hon måste få vara med och träna lite nu. Det är ändå det roligaste hon vet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s