Funkis på tävlingen Apportera för livet 2018

Apportera för livet är ett WT som anordnas till förmån för Cancerfonden. Årets insamlingsmål var 250 tusen kronor, och det överträffades med råge. Över 300 tusen kronor samlades in den här helgen! Visst är det fantastiskt!

För min del började helgen lite ofördelaktigt. Jag sov nästan ingenting natten till lördagen, så jag var ganska trött när jag infann mig tillsammans med övriga funkisar en liten bit norr om Uppsala kl 7 på morgonen.

Mitt jobb under dagen var att kasta en markering som hundarna bara såg en kort stund när den var i luften. Den landade liksom ”bakom hörnet” från deras vinkel. Det var jättevarmt och som tur var kunde jag gå undan och hålla mig i skuggan när jag väntade på nästa lag.

Vi funkisar hade likadana kläder på oss: Vit skjorta, rosa keps och rosa slips med Thorsvitryck och över detta en knallrosa reflexväst. Lägg till detta strålande sol och ca 25 grader i skuggan så kan ni nästan känna svetten rinna på ryggen.

Utsikten från min plats på lördagen.

Ett av lagen som startade. Här är det Eva H som dirigerar Lakrits och hennes lagkamrater som står bredvid.

Jörgen och Grete kollar så att tekniken fungerar. Här ser ni vår ”uniform”. Jag hade dock långärmad skjorta på lördagen.

När jag kom hem på kvällen var jag ännu tröttare, och jag gick och lade mig tidigt. För att få sova satte jag i öronproppar, och jag sov faktiskt tungt hela natten …

… tills någon med morrhår luktade väldigt nära på mitt ansikte. Det var Abbie, som hörde telefonen som försökte väcka mig. Jag hade råkat lägga telefonen under bäddmadrassen och pga öronpropparna hörde jag den inte när jag sov. Tur att hon har förstått att när telefonen ringer på morgonen ska matte gå upp!

Söndagen var faktiskt lite svalare, åtminstone på morgonen, och jag hade bytt skjortan mot en kortärmad tröja. Min roll under söndagen blev lite allt-i-allo med fokus på att leverera dummies till mina kompisar som kastade och lade ut dem till hundarna som startade.

Jag hann fota lite hundar, men jag har faktiskt inte kollat hur bilderna blev ännu.

På eftermiddagen fick jag byta av Eva en liten stund. Det var kokhett där i solgasset och på bara kanske en halvtimme hann jag få solexem på mina oskyddade armar.

Här är utsikten från Evas plats. De startande står bakom granen, på andra sidan ängen, så man såg inte så mycket av hundarna.

Upplägget tyckte jag var ganska svårt för lagen och för elithundarna, åtminstone de två dirigeringarna – 140 meter lång snett över ängen på lördagen och ca 130 meter snett över ängen och upp i skogen på söndagen. Öppenklassdirigeringen på 70 meter rakt över ängen och upp i backen utanför vänsterkanten på bilden ovan hade Abbie klarat.

Det är ju ganska intressant att se så många hundar efter varandra göra samma övning. Man förstår liksom vad man borde ha tagit tag i när hunden var ung. Även att se många förare göra samma övning ger lite att tänka på och ta med sig till sin egen hundträning. En sak jag tog med mig var att de flesta hundarna inte fortsatte rakt bakåt igen efter att de blivit stoppade i linjen, de for iväg åt (nästan) vilket håll som helst när de fick kommandot UT. Jag noterade även att de flesta hundarna gick ungefär halva sträckan (alltså ca 60-70 meter) innan de började vika av från sin ursprungliga linje. Vill man lyckas på långa avstånd måste man alltså börja träna på långa avstånd också. Plus att man bör träna på att hunden ska springa rakt ut från dig oavsett vad som är framför den. Ett hallonsnår t.ex. går ju utmärkt att springa rakt igenom, men de flesta hundarna valde att runda det, och då tappar de lätt riktningen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s