Första dagen efter op

I natt sov jag i soffan på undervåningen. Jag hade inte tänkt göra det först för Abbie verkade må så bra, utan jag hade tänkt lämna henne tillsammans med Mackan och Joy där nere. Abbie ska inte gå i trappor på några dagar och hundarna är vana att sova där tillsammans i perioder. Men sen trädde jag in Abbie i bodyn, och då stelnade hon till som en staty eller en uppblåsbar plasthund så jag tänkte att hon kanske skulle uppskatta om hon fick mitt sällskap första natten. Det gjorde hon eventuellt, men hon låg i ena hörnet av soffan och jag i det andra och jag fick fäkta bort Mackan flera gånger under natten när hon kom på att mitt ansikte var precis i lagom höjd att stå och flåsa på.

Nu har det gått drygt ett dygn. Jag tycker det märks att Abbies kropp jobbar med läkningen. Hon är lugn och sover mycket, men hennes vanliga blick är tillbaka och hon känner sig helt okej tror jag. Man får passa lite så att hon inte börjar hoppa och studsa när det händer saker. Bodyn har funkat bra idag, jag sätter på den när jag lämnar henne ensam eller utan full uppmärksamhet och jag tror det är mycket skönare att ha en sån på sig än att gå med en stor tratt runt huvudet. Abbie är dessutom inte alls – hittills i alla fall – intresserad av såren, mer än att det verkar klia på magen ibland. Som tur är når inte bakbenen upp dit, utan jag får hjälpa henne att klia lite försiktigt.

Det är ju bara lite jobbigt att vi nu har kommit in i värsta värmeböljan, precis när hon har färska sår. Jag försöker ha henne ”naken” så mycket det går så att såren får luft.

Tanthundarna fick sin vanliga promenad med Helen men Abbie fick ligga på hemmakontoret med mig. På eftermiddagen gick vi en liten långsam promenad, men hon hade nog kunnat gå längre om hon fick bestämma. Annars har hon verkat nöjd med att bara gå till trädgården och rasta sig också.

Såren ser fina ut om man tittar in under plåstren. Tejpen börjar släppa och i morgon ska vi ta bort plåstren helt. Hon fick med sig Onsior att äta idag och i morgon, men jag tänker inte ge henne den sista tabletten, dels för att hon verkar må så pass bra ändå men dels för att hennes mage är lite krånglig, dock inte värre än att hon är hungrig jämt som vanligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s