B-prov ökl i Ärla 8 september

Nu sen Abbie har blivit lite mer fartig och modig tänkte jag att vi skulle starta på något B-prov och stämma av formen litegrann. Det fanns inte så många B-prov som passade i tid för mig den här hösten, men helgen 8-9 september fanns det tre. Jag anmälde mig till provet i Ärla, som var på lördagen, fast det redan var jättemånga anmälda när jag kollade, och så anmälde jag mig till Enköpingsprovet på söndagen fast det var ett s.k. funktionärsprov, där de som varit funktionärer på andra prov under året fick förtur i lottningen. Jag har inte varit funktionär på det viset i år. Jag valde bort provet i Hofors som också gick på söndagen, för jag ville inte köra så långt. Jag räknade egentligen inte med att komma med på något av proven, men anmäler man sig inte så har man ju absolut ingen chans att komma med.

Ärlaprovet lottades ganska snabbt efter att anmälningstiden gick ut, och jag stod som fjärde reserv. Att man ska komma med som fjärde reserv känns för mig relativt osannolikt, men på torsdagseftermiddagen fick jag veta att jag kommit med.

Jag skulle starta i sista par, så jag åkte inte supertidigt på morgonen, utan var nog framme runt 11:30. Jag tittade på ett par för att få en uppfattning om provet, och efter det bröt de för lunch. Då gick jag upp och åt vid bilen och sen började det regna lite grann så jag satte mig i bilen och Abbie låg och vilade bak i buren.

Så småningom blev det vår tur. Abbie laddade lite medan vi satt nära hundstoppet och väntade. Det här är nytt, hon har brukat nästan sitta och sova medan vi väntar.

Provet började med landjobb. Abbie fick börja med en landdirigering i högt gräs bort mot en liten björk. När hunden var i rätt område syntes den inte pga gräset, men Abbie gick dit jag pekade och jag blåste närsök när hon borde ha varit på rätt ställe. Hon hittade snabbt en fasan. När hon var på väg till mig med den sköts det för parhundens dubbelmarkering på land. Efter att den var inhämtad bytte vi plats och uppgifter. Abbie markerade båda fåglarna i dubbeln, men hade problem att hitta den sist kastade (den hon hämtade först). Jag fick stötta henne några gånger innan hon hittade den. Fågel nr 2 hittade hon på egen hand efter att jag skickat henne med markeringskommandot.

Sen fick Abbie göra fältsöket. Det låg där vi har haft finalen i Gyllene Anden fler år, för er som varit med. Även på den här sidan av stigen var gräset högt och dessutom växer där massor av låga buskar med stark doft. Vädret var lite bättre på eftermiddagen, inte lika tryckande varmt som runt lunch, men det fanns ingen möjlighet att blöta/bada hunden innan man startade provet så det blev både tungt och varmt för hundarna att jobba på strandängen. Abbie körde sin vanliga, inte hypersnabba men ändå noggranna, stil. Hon hade inget vidare sökmönster, föll tillbaka i samma mark flera gånger, men hittade fyra vilt innan domaren bröt oss och vi gick vidare ner till vattenarbetet.

Här på bilden ser ni Abbie i hålet vi såg ut genom när vi hämtade dubbelmarkeringen på vatten. Vattnet är tjockt av näckrosor, de flesta med uppvikta blad. Abbie fick börja vattenarbetet medan den andra hunden väntade. Hon såg inte den första markeringen men hon hörde när den landade. Den andra såg hon. Jag skickade henne och hon simmade ut i riktning mot den vänstra markeringen. När hon var nästan framme vek hon av mot höger, och jag försökte stoppa och trycka henne ut. Hon lyssnade inte riktigt, hon hade fått vind på den högra fågeln, och domaren sade att det inte spelade någon roll, så jag lät henne simma och ta den.

När jag skulle skicka igen på den vänstra frågade jag Abbie om hon kom ihåg den (pass!) men det gjorde hon inte. Vis av ett tidigare misstag skickade jag då på ett linjetag istället. Hon simmade rakt mot den, och jag stöttade henne lite på vägen ut. Hon kom rakt på fågeln, och domaren berömde: Bra jobbat! Tack, sade jag, och frågade hur han menade. Ja, det brukar vara svårt att få ut dem igen när det blir så där, de tror ofta att de redan har hämtat den markeringen.

Jag hade varit orolig att hon skulle tycka att näckrosorna var jobbiga, det tycker hon hemma i vår sjö, men de gav henne inga bekymmer alls.

Sen fick parhunden hämta vattendirigeringen och så bytte vi plats. Parhunden fick hämta sin dubbelmarkering och det tog lite tid, så vi fick en ganska lång paus. Domaren och sekreteraren småpratade med mig och jag var nästan orolig att tappa koncentrationen. Till slut blev det vår tur att hämta vattendirigeringen. Abbie skulle igenom en ridå med rörvass kanske 10-15 meter ut och sen vidare ut till en större rörvassrugge där fågeln låg. Jag skickade henne dit hon skulle och tryckte på med ett ja! när hon skulle igenom första ridån. Jag såg hur hon ökade farten när jag sade mitt ja, det har jag inte sett så många gånger med henne. Hon kom igenom och simmade helt rätt, så att hon skulle få vind innanför den stora vassruggen. Jag blåste sen ett närsök och hon letade upp anden.

Efter det gick vi tillbaks upp till fältsöket och parhunden fick göra det. Vi fick stå passiva ganska långt ifrån, och då var Abbie cool som vanligt.

På grund av att hon inte gjorde sökarbetet effektivt så drog domaren ner vårt pris till en tvåa. Jag var jätteglad att Abbie jobbade så himla bra på det mesta, inget krångel och inga stopp, utan hon bara jobbade på! Domaren heter Ola Thunberg och honom startar jag gärna för fler gånger! Marken på Ärlaprovet är egentligen lite för tung för Abbie men provet var välordnat och trevligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s