Skåneresan 2018 – andra träningsdagen 20.9.

Dags för nästa träningsdag. Idag anslöt Helena för att vara med idag och i morgon. Kul att hon ville komma två dagar när Katarina blev tvungen att stanna hemma i år.

Vi gick ner till kohagen bredvid vägen och värmde upp med några markeringar i/utanför en viltremsa. Tanken var att styra hundarna till rätt markering.

Sen lade vi ut öppna linjetagsdummies till våra egna hundar. Abbies första var en jättelång linje som gick ner för en backe, över ett dike, upp för en lång backe, över vägen, upp i nästa backe till ett träd där. Den fick hon ta efter att två andra hundar fått hämta markeringar på andra sidan diket där marken var ganska gropig och med rätt högt gräs, så hundarna hade ofta problem med att hitta markeringarna där. Ganska bra störningar alltså, innan hon fick göra sitt linjetag. Abbies linje gick helt okej. Hon fastnade lite i området där markeringarna hade fallit. Det är aldrig svårt att få stopp på henne när hon jobbar, men det är svårt att få henne vidare ut. Här gick det dock ganska bra och resten av linjen var inga problem.

Nästa linjetag lades innanför ett staket som hon skulle hoppa över. Först fick en hund en markering med apportkastare och tanken var sen att skicka nästa hund mot den, stoppa och vinkla höger eller vänster till dummyn man lagt ut tidigare. I Abbies fall fick vi stå så att vi hoppade över stoppet och vinkeln, jag skickade henne bara rakt mot dummyn men med staketet emellan. Jens sade att stoppa och svänga kan hon, det är att gå ut som hon har problem med. Den här gången gick det faktiskt ganska bra. Jag stöttade med flera JA när hon tappade farten och när hon kom fram till staketet släppte tveksamheten och hon hoppade och sprang ut till området och hittade en dummy.

Jens har tjatat några dagar om att jag måste byta mitt UT-kommando mot något annat. Kompisarna föreslog att jag ska byta till JA – det som jag använder för att stötta henne när hon ska vidare ut. Jag har börjat testa det nu.

När Abbie skulle hämta störningsapporten hände en intressant grej. Jag har försökt att alltid skicka med markeringskommando om hon har sett den falla, oavsett om det var länge sedan eller om vi har flyttat oss från platsen där vi stod när hon såg den falla. Tanken är väl att hon ska förstå ifall det är markeringen hon ska hämta eller om jag ska styra henne till något annat, som hon alltså inte har sett falla. När jag skulle skicka på den här markeringen så gick hon inte iväg. Jag tolkade det som att hon inte hade sett den eller att hon krånglade på något vis och inte ville springa ut. Då försökte jag skicka henne med ett linjetagskommando istället. Hon sprang ut men hon var väldigt trögstyrd och gick inte att få till platsen där dummyn landat. Jag ropade henne tillbaka igen och skickade om, fast med markeringskommandot. Nu sprang hon iväg, raka spåret till nedslagsplatsen och hämtade dummyn. Det här borde ju betyda att hon har förstått det jag vill lära henne!

Efter lunch åkte vi till sockerbetsfältet. Nu fick Mackan sitta i bilen för jag vill inte att hon ska vricka fötterna i sockerbetorna. Anita tror att det är bättre för Abbie att inte Mackan alltid är med när vi tränar, så nu blev det en kombo av dessa båda anledningar.

Sockerbetorna har inte vuxit så bra i år i den varma torra sommaren, så de var inte lika höga som förra året och därför var det det var inte lika svårt i år. Vi fick på oss nummerlappar på armen och så tränade vi på A-provsregler – i vilken ordning hundarna kommer in på linjen, i vilken ordning de skickas, hur domaren visar att han ger en apport till den andra domaren och så vidare. Vi fick testa att markera från ena änden av linjen och sen flytta över till andra änden och skicka på markeringen därifrån, och vi fick testa att skicka framför hela linjen på en tänkt kanin som skjutits framför den bortersta hunden. Det här var jättekul, och Abbie gick toppenbra (tycker jag)! Hon var säker på minnesmarkeringar och hon gick ut på alla skick jag gjorde utom ett då hon fick kameran på sig när jag skulle skicka henne. Timmarna i betfältet gick fort.

Väderomslag på gång.

Vi hade hittat ytterligare en butik med jaktkläder som låg ganska nära sockerbetsfältet, så när Jens och Sofia åkte tillbaka till Koholma för att laga middag åkte vi andra mot Lund för lite mer shopping. Den här butiken var också ganska bra men priserna låg nog lite högre än i Fleninge, så det blev inte så mycket shoppat. Jag hittade en keps jag vill ha men den fanns inte i min storlek. Jag köpte dock ett par långa strumpor att ha i stövlarna, som matchar min senapsgula stickade tröja.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s