Skåneresan 2018 – andra rapphönsjakten 21.9.

Den här jakten hölls på ett för oss nytt ställe. Lite kortare väg att köra var positivt. En överväldigande lukt av koskit där vi samlades noterades på minussidan – man är ju stadsbo och inte van vid sånt.

DSC_5718

Mackan fick sitta kvar i bilen, och det var nog bra för vi gick i stora sockerbetsfält.

Bilden ovan är från början av dagen. Mannen längst fram med armen utsträckt hade med sig sina två pointers, stående fågelhundar som i hög fart söker av marken (en i taget) och stannar om den känner vittring av fåglar som sitter och trycker i betorna. Det kallas att hunden står för fågel, och när den gör det går hundföraren och skyttarna fram och sen låter man hunden stöta upp fåglarna.

Vi traskade runt där i betorna och det blev väl några apporter. Abbie fick först leta efter en fågel som antagits ha fallit, men när hon hade sökt ett tag i området stötte hon upp en oskadad fågel, då det blev ingen apport för henne.

img_1084

Andra försöket blev i samma stil som det första, men här hade hon eventuellt sett fågeln falla trodde jag. Även här stötte hon efter en stund upp en oskadad fågel, så det blev inte heller någon apport. Hon jobbade strukturerat och höll sig i sitt område, så hon gjorde ett bra jobb.

Sen fick hon i alla fall hämta en fågel. Den föll en bit framför en skytt som gick framför oss och hon fick hämta den som en direktmarkering. Hon hade lite svårt att bedöma hur långt framför honom den låg, antagligen för att han skymde nedslaget för henne, men hon hittade den utan att springa för långt ut.

img_1082

Det blåste rejält, men solen sken så i bilen blev det ganska varmt. Jag vågade inte ha luckan helt öppen p.g.a. blåsten och ett regn som i och för sig skulle komma efter lunch, men man vet ju aldrig hur bra prognosen stämmer. Mackan verkade dock må bra när jag fick chansen att titta till henne.

Så blev det dags för lunch. Jag och Mille som inte heller vill äta korv hade fått fixa vår egen lunch, och vi skulle låna ett hörn av grillen och grilla halloumiburgare när korven grillades åt de övriga. Det var en konstig och inte helt angenäm upplevelse att laga mat i koskitlukten. Men som sagt, stadsbo…

img_1085

Halloumiburgarna blev goda, och se så smart att hålla dem med ett kaffefilter!

Efter lunch började vi gå efter spaniel. När de första fåglarna sköts var jag okoncentrerad eftersom jag hade stora kameran med, och när jag tittade till på Abbie hade hon hoppat fram flera meter i skottet. Inte bra, så får man inte göra, så jag tog ett litet utvecklingssamtal med henne, och missade därför markeringarna. En annan hund fick prova före oss, men de hittade inte fåglarna. Det är ju inte helt lätt att föra hunden när det blåser hårt – i det här fallet sidvind, och nu hade det börjat blåsa ännu mer än på förmiddagen.

DSC_5779

Vi fick en anvisning om var fåglarna låg och jag skickade ut Abbie. Hon kom för långt åt höger så jag fick stoppa och flytta henne, men ganska snabbt hittade hon en av fåglarna. Jag tycker hon var jätteduktig som lyssnade så fint på mig.

DSC_5798

Vi gick och gick. Ett par gånger fick vi hänga med fram när man ställde om ett par skyttar längre fram vid remsan, men inga apporter. Plötsligt kom en fågel seglande långt ut över fältet på vår sida av remsan. Den blev skjuten på andra sidan remsan men vinden tog den och den for med och hamnade säkert 100 meter ut ifrån oss. Abbie markerade den. En annan hund fick prova före oss men misslyckades och då blev det vår tur. Abbie sprang i precis rätt riktning men kom inte hela vägen ut, och den här gången fick jag henne inte att springa längre ut än så, så till slut fick en annan hund hämta den.

DSC_5734

Nu fick jag och två ekipage till plus två skyttar följa med pointern igen, medans övriga stannade kvar med spanielerna. När vi bara var så få så gick förflyttningarna lättare och hela jakten flöt på lite bättre än när vi var alla 8 hundekipage och alla 6 skyttar. Här fick Abbie hämta en fågel som pointern hade stött upp. Hon jagade ganska stort där framför pointern, men eftersom det var ganska ont om fågel i markerna så lät jag henne jobba självständigt trots att hon var lite för storsprungen egentligen. Hon behöver få vara lite mer självständig, det är lätt att jag styr upp henne för mycket.

DSC_5769

Det är Feint på den här bilden. Se så mjukt och fint han håller fågeln i sin mun.

Vi gick vidare och på ett ställe sköts en fågel bakom ett buskage, så jag såg det inte. Vi fick anvisning från skyttarna var den låg och jag skickade Abbie. Det här linjetaget gick rakt emot den starka vinden. Först jobbade Abbie intensivt på ett ställe, som inte var där de hade pekat ut. Där hittade hon inget så jag stoppade och försökte flytta henne längre ut. Det var svårt men jag fick henne en bit ut och där hittade hon fågeln. Antagligen hade den krupit en bit och för vår del blev det bra för då fick Abbie lyckas.

Nu anslöt resten av deltagarna och medan vi stod och pratade for en hare upp och sprang förbi bara några meter framför mig och Abbie, men då var hon helt stadig och stod bara still bredvid mig.

När vi sen fortsatte gå så blev vinden ännu starkare och snart kom regnet, och det var inte lite regn som kom. Jag har nu testat och kan meddela att vaxade bomullsbyxor inte är särskilt regntäta, det rann snabbt igenom dem och när det började rinna av regnjackan så forsade det vatten ända ner till fötterna på insidan av stövlarna. Tur man har värme i stolen i bilen annars hade jag känt mig som en isbit när vi kom tillbaka till Koholma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s