Säsongens andra andjakt – olydig tanthund och het Abbie

En eller ett par dagar efter att jag tackat ja till jakten i torsdags fick jag frågan om jag kunde hjälpa till på ett annat ställe på fredagen. Jag hade ju ändrat min planerade lediga fredag till ledig torsdag istället, och nu fick jag fråga min chef om det gick bra att vara ledig två dagar samma vecka. Eftersom jag verkar ha världens mest förstående chef så fick jag okej på det!

Mackan och Abbie lastades in i bilen och vi gav oss av åt Strängnäshållet. På väg på E20 blev jag mer och mer kissnödig. Vad är det som gör att man blir så kissnödig av att köra bil? Till slut fick jag stanna på en mack och låna toan – tur att de finns! Väl framme vid samlingen hittade vi många bekanta ansikten. Gården bjöd på kaffe och nybakade bullar, och alla inklusive apportörerna fick vara med vid morgonsamlingen och lyssna på säkerhetsgenomgången för skyttarna. Det gillar jag, det känns tryggt att ha hört alla bli påminda om reglerna för skyttet under dagen.

Första såten är väldigt vassig. Abbie fick på sig sin neoprenväst och jag tog på mig galonbyxor och gummistövlar. Abbie tycker att västen är för liten, men jag tror det är ovana för den sitter inte för tight som jag bedömer det.

Det var svårt att se för änderna kom med solen i ryggen – vi hade alltså solen i ögonen. Vi gjorde dock vårt bästa och apporterade på, och de flesta fåglarna for med den relativt starka vinden bort ifrån stället där vi stod.

Här är Abbie med västen. När vi gick tillbaka till bilen tog jag av västen, och där den hade suttit var pälsen i princip torr, så jag tror att den gjorde sitt jobb.

Vi åkte vidare till nästa såt. Här fick Mackan följa med ut och vi fick stå ganska öppet och bevaka en skytt. Han sköt bara en fågel som landade till höger om oss, kanske 30 meter ifrån oss. Jag tänkte att den här ganska tydliga markeringen (den landade bakom ett träd, så nedslaget var dolt, men ändå rätt uppenbart var den låg) blev bra till Mackan, och skickade henne. Hon for iväg som en raket, förbi platsen och fortsatte bara rakt ut. Jag försökte vissla på henne men hon bara sprang. När jag märkte att jag inte fick kontakt med henne så skickade jag Abbie istället och hon hittade fågeln lätt och tog den med till mig. Efter ett tag kom Mackan tillbaks. Det var aldrig någon risk att hon skulle störa jakten eller stöta fågel där hon höll sig, så hon skämde inte ut mig som tur var. Det här blev den enda fågeln i den här såten för vår del.

Vi körde tillbaks bilarna till gården och gick ut till nästa såt. Vi fick en bra plats ganska långt bort där det inte brukar vara så mycket fågel och så har man lite överblick, det gillar jag. Det föll en fågel snett bakom oss, ganska nära nästa apportör, men den tyckte Mackan att hon kunde hämta så hon skickade sig själv. Som tur var hann hon inte först, utan hon fick komma tillbaks utan fågel.

Sen föll en fågel precis bredvid oss, precis utanför en stor enbuske som vi stod vid. Jag tänkte först hämta den själv, men den levde och kröp in i enbusken. På något vis sprang sen båda hundarna i en ring runt busken med anden där inne. När jag skällde lite på dem hoppade Mackan in i busken och fick tag i fågeln.

Sen föll en fågel en bra bit framför skytten. Jag skickade Abbie på ett linjetag och när jag gav henne kommandon så drog Mackan också iväg, fast jag sagt åt henne att sitta still. Jag gick fram en bit och fortsatte dirigera Abbie därifrån och då dök Mackan upp bredvid mig igen! Nu blev jag sur på henne och då satt hon faktiskt still. Hon fick vara med och eftersöka när vi gick tillbaks men sen fick hon sitta i bilen resten av dagen. Hon var ju helt olydig. Ska hon vara med igen så måste jag träna henne innan för så här kan man inte ha det. Det var kanske tur att jag inte skickade henne på något på rapphönsjakten i Skåne, tänk om hon hade rejsat runt helt sjövild där! Hemska tanke.

Mackan och Abbie på pass. Mackan har koll på skytten och Abbie har koll på dammen.

Sista såten fick vi också stå öppet. Vi bevakade två skyttar och en stor gräsyta. Abbie var lite för het och drogs mycket till området där de flesta fåglarna föll. Jag misslyckades med ett linjetag strax till höger om händelsernas centrum, men jag fick igenom ett linjetag som var ganska långt bort från dammen där det låg en skadad drake. Som tur var flaxade den lite i rätt ögonblick när jag behövde det som motivation för Abbie att gå längre ut, och vi kunde få tag på fågeln.

Jag har förresten infört ett nytt kommando: ut-och-sök, för att inte förstöra mitt linjetagskommando men där jag vill att hon springer i en ungefärlig riktning som jag pekar ut för henne med vänster arm och en flat hand ovanför hennes synfält. Linjetagskommandot gör jag med höger arm och en vit bricka i handen, så förhoppningsvis kan hon skilja på dem.

Blöt Abbie efter eftersöket. Hon sökte på bra och verkade inte mattas nämnvärt idag. Hon var till och med busig och hoppig när vi till sist gick tillbaka mot bilarna.

Vi blev bjudna på en härlig lunch mitt på dagen, där skyttar, apportörer och gårdens folk sitter tillsammans och äter. Efter dagen bjöds det på kaffe och kaka i husets övre hall och alla tackade varandra för en bra dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s