Joys läkning

Hon ser lite skum ut men det här är Joy på besök hos Wilja. Hon lånade både leksaker och korg och var mycket nöjd med det.

Nu har det gått drygt tre veckor sen Joy opererades. Läkningsprocessen blev lite jobbig i början. Såret på hakan blödde lätt och ganska mycket. Första dagen hade vi på tratten för Joy ville klia sig på hakan och slicka på övriga sår om vi tog av den. Jag skrev ju i förra inlägget om detta att vi testade lite olika metoder för att få det att sluta blöda. Efter det fick vi tips av Sara att köpa blodstillande vadd, och det fungerade! Vi höll det emot såret tills blödningen lugnade sig och sen hade vi Joy utan tratt så mycket vi kunde när vi hade henne under strikt uppsyn, för att låta såret vara i fred.

Efter några dagar med Rimadyl började Joy kännas som vanligt igen, men då började stygnen på två av såren att knyta upp sig! Först var jag lite handlingsförlamad och försökte hålla henne stilla, men sen testade jag att knyta en ny knut. Det var lite pilligt men jag gjorde det en solig dag och jag lade henne på soffans fotpall innanför vardagsrumsfönstret där solen lyser in, så att jag fick bra ljus, och så knöt jag med en pincett. De här stygnen höll sen tills vi tog bort dem.

Joy blev piggare och piggare och hon är snabb som en ål när hon vill något. Man fick passa henne väldigt noga på promenaderna för helt plötsligt kastade hon sig ner och försökte klia på hakan eller rulla i mossan. Ett sår satt ju på armbågen och det stack ut lite från kroppen när stygnen satt kvar, så det, tillsammans med såret på hakan, kändes som om de var i riskzonen för att slitas upp om hon fick rulla på marken. Vi har många gånger blivit kliade av hennes baktass på handen när vi har hållit om såret på hakan och låtit henne klia sig i närheten av såret.

Efter 10 dagar hade vi en tid för att ta stygnen på djursjukhuset, men vi valde att boka av den och ta stygnen själva och det blev gjort på dag 11. Då såg de flesta såren fina ut, men det på armbågen såg lite mer ömtåligt ut än övriga, och även det på hakan såg ut som om huden var lite tunn där eller hur man ska säga.

Vi fortsatte att ha Joy i koppel, men efter 14 dagar, när vi var i Dalarna, vågade jag släppa henne lös och låta henne rulla sig som hon ville.

Knölarna blev skickade på analys och för några dagar sedan kom analyssvaren.

Knölen på hakan och förändringen i ljumsken (höger sida) var mastocytom eller mastcellstumörer av grad 2. De är inte helt ofarliga men inte heller något riktigt elakt. Grad 3 kan vara riktigt elaka och sprida sig.

Knölen vid revbenen på vänster sida och på vänster armbåge var ofarliga hudförändringar.

Knölen i juvret var ett elakartat karsinom, men veterinären är säker på att hon har fått bort hela och vi upptäckte den ju tidigt.

Nu har vi fått rådet att hålla koll på eventuella nya knölar som dyker upp på kroppen på henne och fundera på vad vi gör då. Samtidigt måste vi ju tänka på att Joy inte är så ung längre, hon fyller ju 10 vid jul.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s