Jag känner mig priviligierad

Just att gå igenom det här är kanske inte vad alla drömmer om på en söndag i november när hela dagen känns fuktig och grå, men om man vet att det handlar om ett fasandrev så går man gärna genom salixen.

Jag är så glad att jag och mina hundar får möjligheten att vara med på såna här jakter! Idag har inte Abbie fått fem stjärnor och vädret var som sagt inte toppen, jag frös och var tvungen att gå ur sängen när det fortfarande var kolsvart ute, men den energi en sån här dag ger är svår att få på andra sätt!

Abbie med vattendroppar i pälsen. Morgonens dis lade sig både på hundar och människor som en tunn hinna vatten.

Vi har gått/stått tre drev idag. Det första var det mest fågelrika och i det fick jag för första gången med Abbie uppleva att hon var riktigt olydig. Hon började ladda redan hemma när vi gick ut genom dörren, och var superladdad på passet. Först strulade det med att mitt kommandoord för ”gå längre ut bakåt” just nu är ja! och jag använder samma ord för ”varsågod och spring till den fågel du just såg ramla där borta”. Jag försökte alltså få henne åt ett håll, men hon såg fåglar ramla bakom mig, och när jag sade ja! och viftade för att hon skulle gå åt sitt bakåt så tänkte hon gå åt mitt bakåt. Jag måste helt enkelt byta till ett bättre kommandoord.

Sen hände det som ju ofta händer på jakt, men som ännu inte vid 5 års ålder hade hänt med den här lydiga hunden. Hon var ute och letade efter en fågel när skyttet satte igång igen och en annan fågel föll i närheten av henne. Då valde hon helt enkelt att ta den som föll senast, och det är inte okej. Det här hände två gånger till och med.

Förutom detta skötte hon sig bra. Den jaktlusten hon hade idag har jag inte sett hos henne tidigare. När vi eftersökte efter första drevet var hon över 100 meter ifrån mig, och till både hennes och min lycka hittade hon en fågel så långt bort. Det är en bra erfarenhet för henne att ta med sig till B-proven.

Vi fick lite skaffning i en paus, det kallas ”elevenses” i Storbrittannien, och där fanns både det ena och det andra om man ville ha. Vad sägs om ett glas champagne, eller kanske en cigarr? Jag tog för mig av den godaste skagenröran jag har smakat på små smarta och goda surdegskex formade som små skålar.

Efter jakten fick vi lunch. Jag är ju alltid orolig att det ska vara grillad korv, som så många tycker är enkelt och gott, men som jag inte kan (vill) äta. Efter skagenröran var jag inte så orolig för det längre. Vi fick en mycket god hemmagjord gulaschsoppa och efter det kladdkaka med hallon och grädde till kaffet.

En tupp med gröna inslag i fjäderdräkten.

När jag skriver det här ligger Abbie sådär trött och nöjd som hundarna bara blir när de har jobbat hårt, bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä. Benen rör sig ibland när hon drömmer – kanske återupplever hon eftersöket?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s