Träning hos Lisa

Jag är med i en grupp som kallas ”stammisarna” hos Lisa. Ibland passar det med mitt schema och då kan jag haka på. Den här dagen var vi en full grupp, 8 elever. Det är ju ganska många, och Lisa hade lagt upp träningen efter vårt antal och efter vädret som var ganska kyligt.

Lisa brukar inleda med att säga åt oss att värma upp hundarna medan vi transporterar oss ut till där träningen börjar. Förra gången var jag lite strikt med Abbie och gick fot och höll på, men det sänkte henne. Idag peppade jag henne lite istället och talade om att hon är världens bästa, för att liksom tala om att vi skulle ha kul. Det funkade mycket bättre och hon jobbade på bra redan från början.

Vi hade med oss radio och de som hade även startpistol. Vi började med lite markering + dirigering över legan från markeringen. Sen fick vi gå på två linjer med fyra i varje. Vi gick mot varandra och på mitten möttes vi och gick vidare och då kom apporterna bakom oss. Inom grupperna fick vi skjuta och kasta och alltså både försöka lägga upp lite övningar samtidigt som vi skulle hålla reda på oss själva och i vilken ordning vi skulle apportera. Det blev lite flamsigt, och det tyckte Abbie var kul.

Sen fick vi fördela oss på fyra platser. En person fick be om en eller två apporter (markeringar eller dirigeringar) från de andra deltagarna. Här kom radion bra till pass så att man slapp skrika. När den personen var klar fick den flytta sig ett snäpp i fyrkanten, och så fick alla åtta i tur och ordning jobba.

Det här är ju ett sätt man kan göra när man ses i sitt träningsgäng, och egentligen tycker jag inte att det är värt att betala för sån här ”träning”. Nu förstår jag att det inte hade funkat med något annat en sån här dag, vi hade frusit alldeles för mycket om vi skulle ha stått still som man gör på en vanlig träning. Abbie däremot, hon tyckte att det var värt varenda krona. Hon tyckte att det var jättekul med alla skott och alla skratt och var verkligen i sitt esse!

Säsongens sista fasanjakt

Jag fick komma och hjälpa till – gå i drevet alltså – på den allra sista fasanjakten för säsongen. Abbie fick följa med och gå vid mig hela dagen och idag fick jag också ett eget ansvarsområde!

Det var så vackert, ett lätt snötäcke och solsken och så världens bästa hund med mig. Bättre kan det inte bli!

Vi hade en jättefin dag med goa samtal och fin kamratskap, precis som vanligt. Abbie gick troget vid min sida men hon ville nog väldigt gärna ha apporterat något. På slutet av dagen fick jag ta en liten grupp på 4 personer med mig och driva igenom en såt tillbaka mot uppfödningen (där fasanerna bor). Man avancerar! 😉

Fotograf: Iréne Johansson

Jag fick följa med på klövviltsjakt

Det blir ju mest apportering vid fågeljakter för mig. Jag har inga direkta kontakter inom jakten, men Jörgen brukar fråga ibland om jag vill komma med och lyssna när taxarna driver klövvilt, och äntligen passade det och jag kunde följa med.

Det här var ju spännande fast på ett väldigt lugnt sätt! Jättekul fast jag kände mig som värsta rookien. Dessutom var det ju det där att man ska grilla korv … och jag äter inte korv … men jag har kommit på en lösning som jag ska testa om jag får komma med igen.

Jag fick se rådjur två gånger under dagen. En gång när jag satt där jag tog fotot ovan. Djuret klev ut ur skogen och visade sig, men vände sen och gick in igen. Jag borde väl ha observerat vilket kön det hade och så vidare, men som sagt, jag är en rookie och var bara fascinerad av att få se den. Andra gången är djuret nedan som en av Jörgens jaktkompisar sköt.

Vi fick följa med och se när djuret togs ur och flåddes.