Idag hade Linnea lagt upp ett helt WT i både ökl/ekl och i nkl. Vi var ganska många, sju ökl/ekl-ekipage och fem nkl-ekipage som alla gjorde fem rutor var.
Mackans rutor i den ordning vi gjorde dem:
En markering nere i en skogsbacke. En tredjedel ut fanns ett närsöksområde där vi skulle hämta en apport innan markeringen hämtades in. Här fick vi 20p.
En trippelmarkering. Efter att ha sett några ekipage innan och funderat lite valde jag att skicka först på den först kastade, som andra på den därefter kastade och sist på den sist kastade, eftersom de två första landade svårare än den sist kastade. Det var tydligt att Mackan mindes tre markeringar fast vi nog aldrig har tränat det. Vi fick 19-20p om domaren inte drog något för att jag pekade när jag skickade henne.
Mondi ser ut att ha upptäckt fotografen.
Ett närsöksområde i en dunge med små granar efter ett linjetag över en kortklippt gräsyta. Det gick bra. Ursprungligen var upplägget så att man skulle hämta två föremål, men vi hade insett att det hela tog ganska lång tid så vi kortade av övningen till hälften.
En drive en bit upp i skogen, där tre apporter lämnades kvar. Det här blev likt ett sök för Mackan och hon jobbade därefter. Tyvärr blev hon toanödig i rutan innan hon hämtade tredje apporten så det blev en nolla där.
En markering upp i en backe och innan den hämtades skulle ett linjetag in. Linjetaget gick jättebra, jag behövde inte ens blåsa. Markeringen blev snurrig, Mackan började söka för kort och jag borde ha varit snabb och hjälpt henne direkt. När jag äntligen började styra så kom apporten in utan problem. Jag tror hon blev trött.
Nkl-hundarna gick sist, en och en. Det var kul att se deras ungdomliga entusiasm och de duktiga förarna. De fick enkelmarkeringar på alla rutor, men med lite svårigheter inlagda, t.ex transport efter kastad apport eller att inte få hämta alls utan istället gå till nästa ruta.
Dolly som lämnar av till Helén får representera dem.
Vi hade härligt vårväder, men ingen hade nog räknat med att det skulle ta så lång tid innan vi var klara så alla var ganska hungriga och trötta när vi åkte hemåt. När jag kom hem hade jag fått ihop elva tusen steg (i Lundhagskängorna, vilket känns i hälarna nu).
Tusen tack Linnea för upplägg och planering!
Mackan, Joy och Abigail 