När vi ändå skulle ner till Danmark för att träna två dagar passade vi på att anmäla oss till ett markprøve B i åben klasse som låg bra i tiden, med en ledig dag efter träningsdagarna så att hundarna hann vila sig lite. Man anmäler till prov på nätet, ungefär som i Sverige, och om man är med in en FCI-ansluten klubb, t.ex. SKK så behöver man inte gå med i DRK (Dansk Retriever Klubb). När man har en utländsk hund måste man skicka in en kopia på hundens stamtavla samt ett bevis på att man äger hunden (man kan t.ex. hämta ett utdrag ur centrala hundregistret från Jordbruksverket).
I Danmark får alla anmälda ekipage starta, endast lottning av startordning förekommer. Blir det många anmälningar så kallar man helt enkelt in fler domare. Vårt prov hade två domare i öppenklassen, som hade varsitt par igång samtidigt i varsin del av provrutan. Det finns inte så mycket mark/plats för prov i Danmark som det gör i Sverige, men istället utnyttjar de terrängen och gör kluriga upplägg, och de uppgifter man får utföra i en klass kan variera lite mellan olika prov beroende på vad provledaren bestämmer sig för.
Någon vecka innan provet fick vi vägbeskrivning och vårt katalognummer som en nummerlapp på mejl. Alla skriver ut sin nummerlapp och sätter den i sin nummerlappshållare runt armen eller på jackan. Till det här provet var över hundra hundar anmälda, fördelat på alla tre klasserna.
Våra träningsdagar var upplagda med tanke på att många av oss deltagare var anmälda till prov, men några saker som vi inte hade provat innan fick oss att tveka lite och fundera på om vi verkligen skulle starta. Bland annat fick vi höra att sothöns är vanliga som apporteringsvilt på danska prov, och eftersom de är fridlysta i Sverige var det ingen av hundarna som någonsin hade apporterat sådana. Vi fick också höra att kaninerna är gigantiska och saknar både blod- och krutdoft eftersom de är tama och avlivas med gas. Trots detta bestämde vi oss till slut för att åka upp till Nordsjälland på söndagsmorgonen.
När kom till provplatsen på morgonen och anmälde oss fick vi vår kritiklapp, förifylld med hundens uppgifter, provplats, klass mm. i handen. Den gav man sen till domaren när man kallades in i provrutan. Man verkade starta ungefär i katalognummerordning, men inte strikt. Alla klasserna hade separata provrutor och alla klasserna startade samtidigt på morgonen. Jag var lottad att starta i första paret i åben så efter samlingen gick vi direkt till hundstoppet vid öppenklassrutan.
Domaren kom och hämtade två hundar där och vi gick tillsammans in i själva provrutan. Vi hade det lägsta katalognumret och fick börja med att vänta bakom en stor rishög. Jag fick ha Abbie, som inte såg någonting av vad som hände där framme, kopplad och parkamraten fick börja apportera.
När de var klara med första delen av provet fick de gå åt sidan och vänta och så kallade domaren in oss. Jag fick gå fram till en linje på marken där jag skulle stå och där fick jag ta av kopplet när jag kände mig redo att börja. Vi stod uppe på en kulle, 30-40 meter ifrån kanten av en liten sjö. Provet började med en enkelmarkering med skott från startpistol när apporten var i luften, som hamnade på land strax till vänster om sjön, i låg fjolårsvass. Domaren sade till när jag fick skicka hunden. Abbie sökte i området och hittade en and. Efter det kom en dubbelmarkering med skott från startpistol (vi hade fått veta att gevär inte längre är tillåtna på prov i Danmark): först kastades en markering lite mer åt höger än den vi nyss hade hämtat, som landade i sjön. Abbie hörde plasket och fladdrade med öronen. En till fågel kastades i samma linje fast närmare, på land. Det var en duva och den spikade hon. Jag skickade igen och hon försvann nerför strandbanken för att hämta apporten i sjön, och försvann ur sikte. Det hördes inget plask, syntes inte en krusning på vattnet. Jag stod och spanade och undrade vart hon tog vägen men hade lite is i magen och stod tyst. Snart dök hon upp blöt och med en and i munnen och jag kunde andas ut lite. Fågeln låg ganska nära strandkanten och hon behövde inte ta många simtag för att nå den.
Efter att den var avlämnad till mig och alla fåglarna blivit kontrollerade av domaren fick vi sätta på kopplet och gå fram 15 meter till en ny linje på marken. Där fick jag instruktioner om hur dirigeringsuppgiften såg ut. Jag skulle dirigera Abbie över ängen en liten bit in i skogen bakom och den första enkelmarkeringen blev alltså en störning eftersom den landat en bit till höger om linjen. Inget skott sköts. Abbie gick ut fint, passerade störningen och försvann bakom några buskar lite till höger bakom sjöns bortre ände. Jag blåste lite för henne okända signaler (pga nervositet) men hon tittade fram igen bakom buskarna och då stoppade jag henne och skickade ut. Hon gick bakåt, kom ut i rätt område och jag blåste närsök. Där hittade hon en fasanhöna.
Sen blev det transport till söket, till största delen med hunden i koppel men en sträcka på kanske 30 meter utan koppel där fotgåendet skulle bedömas.
Söket var inte jättestort och det låg i en relativt gles ek- och granskog, så man såg hundarna i princip hela tiden. I Danmark görs ett s.k. samsök på B-proven. Det betyder att hundarna skall söka samtidigt i samma sökområde, och domaren tittar på om de jobbar självständigt och om de respekterar den andra hunden, alltså inte stör varandra eller följer efter varandra. Abbie skickades först ensam (inget skott sköts här heller) och sökte upp en and utan problem. När båda hundarna hittat en fågel var när de sökte en och en fick vi skicka ut dem så att de sökte samtidigt. Abbie hittade en fasan som hon ”tappade” två gånger något tiotal meter ifrån mig och tog nytt grepp. Redan här såg jag att hon jobbade ineffektivt. Efter en del spring hittade hon en fasan till och den lade hon ner och började greja med bara några meter från mig. Jag sade åt henne med låg röst ”kom nu då” och då kom hon in med den.
Där tror jag en svensk domare hade brutit mig, så jag tittade på domaren som var ute i sökområdet men hon verkade inte ha för avsikt att be mig hålla hunden, så jag skickade ut Abbie igen. Nu fick parhunden, som hämtat fyra fåglar, vänta bredvid sin förare medan Abbie fortsatte springa. Hon hittade inga fler fåglar, jag såg att hon bara sprang utan att slå på näsan, och domaren bad mig efter en stund att kalla in henne.
Efter detta var provet slut och vi fick sätta på kopplen på hundarna. Vi fick båda höra domarens kritik muntligen, och så fick vi med oss våra kritiklappar på en gång. Jag fick jättefin kritik och beröm för många saker, men eftersom Abbie jobbade för ineffektivt i söket och pga hennes omtag på fasanerna fick vi ett andrapris. Domaren heter Birgitte Larsen och provledare var Stine Maaløe Bach. Provet arrangerades av Dansk Retriever Klub, Labrador Raceledelsen. Varmt tack till domare, arrangörer och funktionärer för ett trevligt prov!
Jag är glad att vi passade på att starta på det här provet i Danmark! Jag gillar många saker med provupplägget och dessutom verkar det danska folket vara genomgående glada och vänskapliga vilket bidrar till en gemytlig och kamratlig stämning som vi verkligen kunde vinna på att importera till Sverige.
Mackan, Joy och Abigail 