Det här kan ha varit årets sista andjakt för oss. Jag var egentligen inte jättepeppad för jag vet hur kallt det är i vattnet och jag vet att mina hundar blir kalla. Mackan fick ändå stanna hemma idag för hon är lite stel ibland och äter just nu lite smärtstillande/antiinflammatoriskt för det och skall gå i koppel. Abbie hade, som ni kanske sett på instagram (@kamreren heter kontot), fått prova neoprenvästar hemma. Den ena västen är lite för liten men sitter annars bra och den andra västen är egentligen kanske mer lagom stor men den är för lång så den skaver henne i ljumskarna och kan inte justeras eftersom den har en kant påsydd runt alla öppningar. Det fick bli den lilla idag.
Första såten gick i en riktig sjö, en sjö med lite skärgårdskänsla vilket också stämmer med platsen där jakten hålls, nämligen i en skärgård söder om Stockholm. Här visste jag att de plockar upp det som faller i vattnet med båt, så man behöver bara hålla koll på eventuellt skadskjutna fåglar.
Det föll nu en sån skadskjuten fågel, som simmade mot land en bit till vänster om oss. Jag trodde att min grann-apportör stod närmare än vad den i själva verket gjorde, så jag avvaktade och trodde de skulle apportera fågeln, men när den kröp upp på land gick vi till handling. Jag gick lite närmare och skickade Abbie, som omedelbart hoppade i det iskalla vattnet. Onödigt, eftersom fågeln ju var på land. Inkallning, och så började vi om igen. Nu kom hon till rätt ställe och kunde följa löpan efter fågeln som promenerade mot mig på stranden. Intressant att se Abbie jobba med vittringen när jag hade full uppsikt över fågeln. Detta blev den enda fågeln för oss i den här såten.
På väg tillbaka till bilen var det som vanligt lite bråttom. Typiskt, eftersom jag på flera ställen såg trattkantareller i skogen. Jag hann inte plocka dem tyvärr!
Nästa såt stod vi här – i ett gömsle på en spång. Även här hämtar de döda fåglar på vattnet med båt, men här brukar det bli en del skadskjutet och de som är ganska pigga är sen svåra att få tag på, så jag försökte skicka Abbie direkt på fåglar som såg pigga ut. Det gick bra en stund, tills Abbie 1) kom på att det var svårt att komma upp på spången utan hjälp och 2) blev iskall. Till sist gick hon inte i vattnet fast vi hade en vilt flaxande fågel bara kanske 10 meter från oss.
Jag var också ganska blöt, för jag fick hjälpa henne upp efter varje apport. Handskarna blev vattenfyllda efter första uppstigningen, och senare så fick jag till och med vatten i stövlarna när det rann ner längs mina ben.
Vi fick besked om att gå av spången och söka upp en skammad drake i vassen på andra sidan spången. Jag fick kämpa för att få Abbie till rätt ställe, men till sist hittade vi den. Då fick vi fortsätta på samma sida att göra eftersök i vattnet och i vattenkanten, och där fanns bland annat en fågel som låg död synligt på vattnet, men nu fick jag inte Abbie att gå i vattnet alls, vad jag än gjorde. Hon frös liksom fast och vägrade göra något mera. Jag fick ropa på radion och be om hjälp, för fåglarna måste ju hittas oavsett. Tur man är flera och inte måste göra jobbet ensam.
Abbie på en annan spång i ett vackert höstlandskap.
Efter lunchpausen, då jag kunde torka Abbie torr, ge henne lunch och sätta henne med värmande täcke i bilen en stund, piggade hon på sig och var med på eftersöket efter tredje såten. Hon jobbade på i sin vanliga stil men hon ville fortfarande inte gå ut i vattnet.
Det här var tackjakten på stället och samtidigt som vi apporterade som vanligt hölls också ett SSRK A-prov. Tyvärr såg vi inte så mycket av provhundarna, men vi hann vara med på prisutdelningen efteråt. Både Helena Lindströms Elda och Anna Londrés Etta blev champions! Stort grattis till er båda!
På kvällen haltade Abbie lite, men jag hittade inget fel på henne och morgonen efter var allt som vanligt igen.
Den här dagen var ett test för Abbie, fast hon inte visste om det. Jag ville se hur hon uppförde sig, om det var någon idé att jag anmälde henne till A-provet i Mariefred den 9 november, men efter hennes vattenvägran känns det onödigt så vi hoppar över det. Även om jag inte tror att vi någonsin kommer att vinna ett A-prov så vill jag ändå ha en rimlig chans att få göra några apporter, och när det är så här kallt i vattnet kan vi tydligen lika gärna stå över. Vi hittar annat kul att göra som inte innehåller vatten istället!
Mackan, Joy och Abigail 
Ja det börjar bli ruggigt kallt i vattnet! Det tyckte Ask också igår kväll. Han är ju ingen vattenälskare i vanliga fall heller, men har vuxit med uppgifterna i höst och jobbat riktigt bra på de senaste andjakterna. Men igår kväll kroknade han på slutet och det märktes tydligt att kylan tog på krafterna. Han är ju fysiskt stark, men när orken att häva sig upp från vattnet började avta, då avbröt vi. Bara dumt att pressa på och riskera skador.
Nej, man ska vara rädd om sin vän!